Helgen började med ett telefonsamtal från förskolan. Noah hade ramlat. - Nej det var inget allvarligt men det var mycket blod. Vart han hade slagit sig? I huvudet? Och det behövde nog sys..
 
Pedagogerna var lugna men jag förstår i efterhand att de var rätt chockade. Den stora stenen Noah hoppat ifrån och sedan slagit sig på var blöt. Blodet hade spolats bort och de blodiga kläderna låg redan i tvättmaskinen och extrakläderna var påsatta. Jag tittade snabbt på Noahs bakhuvud och såg ett 1,5 cm brett och 7-8 mm djupt hål i huvudet. Japp, det där behöver definitivt sys. Jag halvsprang ut till bilen med Noah i famnen och fick lämna Ellie som grät när hon såg att jag kommit och nu gick igen, men bara tog med mig Noah.
 
I bilen på väg mot akuten ser jag hur Noah klipper med ögonen. Han håller på att somna. Jag skriker på honom att han inte får somna samtidigt som han säger att han mår illa. Jag kör alldeles för snabbt och parkerar precis utanför närakuten och springer in med honom i famnen. Där får vi vänta.. Efter 40 minuter kommer vi in till en läkare som tittar till honom och säger att han verkar vara ok. Att det nog räcker med att limma igen hålet men att han ska dubbelkolla och ringa jourhavande barnkirurg på karolinska. Efter en stund kommer han tillbaka och säger att vi ska åka till Astrid Lindgren istället. Att Noah behöver vara under uppsikt och att han kanske behöver röntga huvudet.
Så vi sätter oss i bilen och åker dit. I bilen somnar Noah men jag väcker honom emellanåt för att se att han inte är avsvimmad.
 
På Astrid Lindgren får vi vänta ca 1.5 timme innan vi ens får prata med någon. När vi väl kommer in till en läkare har det gått ca 4 timmar sedan fallet och slaget i huvudet och de konstaterar att han inte har fått någon större hjärnskakning och att det inte är någon spricka i skallbenet. De tvättar och limmar ihop hans "hål", han får en piggelin och vi får åka hem. 
Fredagkvällen var egentligen tillägnad att baka en tårta och fixa det sista till Ellies 2-årskals som skulle gå av stapeln dagen efter men när jag kom hem var jag så dränerad på energi att jag bara åt och gick och la mig med Noah. Världens bästa mamma erbjöd sig istället att baka den godaste av tårtor så att jag kunde släppa det helt.
 
På lördag förmiddag dukade vi upp till långbord inne då det regnade ute. Snart kom hela tjocka släkten och då blev det uppehåll så vi gick ut och grillade korv och tryckte oss mot gasolvärmaren.
Mormor hade bakat den godaste tårtan vi vet som slår alla bloggvänliga tårtor i världen.. 
Det blev för kallt ute så vi gick in och åt tårtan inne istället..
Älskade lilla stora 2-åring..
Så härligt att fylla hemmet med människor vi älskar.
Ellie öppnade sina paket och blev överlycklig över varenda liten sak.
Noah hjälpte till att öppna...
 
Min familj stannade till sent på kvällen och när jag vaknade på söndag morgonen var jag helt slut. Då sjöng vi och firade Ellie igen (det var igår hon fyllde år)  åt en god frukost och gick och röstade.
 
På kvällen kom killen som gör mig stolt som en tupp över. Jag träffade honom första gången när han var 12 år och jag gjorde praktik som socionom på en dagverksamhet. Vi klickade direkt och han fick snabbt en speciell plats i mitt hjärta. Några veckor efter att han började var min praktik slut men när det uppdagades att hans familj behövde avlastning ansökte jag och Ola om att få bli kontaktfamilj för honom. Sen bodde han hos oss en helg i månaden under 3-4 år och kom att bli en del av vår familj. I år fyller han 20 år, har startat eget företag och är mer framgångsrik än någon annan 20-åring jag känner till, trots att han inte ens gått ut 8:an.
 
Han är ett levande bevis på att man kan bli vad tusan man vill så länge man kämpar, för gud vet att han inte fått något gratis. Bästa W, du är min förebild i livet!
 
Efter en minst sagt intensiv helg blir den här måndagen lugn. En dag med datorn i knät uppkrupen i soffan med massa förberedande jobb. 
 
Hoppas er start på veckan blir bra!

1 kommentarer

Anonym

27 May 2019 19:27

Så fint skrivet och berättat... 💙

Kommentera

Publiceras ej