Kan du också känna att december ibland förvandlas till en enda lång sprint fram till julledigheten?

Inte nog med allt jobb som ska bli klart innan jul – det är julklappar att fixa, avslutningar att närvara vid, luciafiranden, uppträdanden, och en aldrig sinande lista av "måsten". Det är så lätt att julen, som egentligen borde vara en tid för lugn och mys, förvandlas till något mer stressigt än njutbart. Jag försöker påminna mig själv om att stanna upp, andas och skapa små stunder av lugn mitt i allt kaos. För det är ju egentligen det som är julens magi – de där små stunderna som känns som balsam för själen.

Sedan barnen kom har julen verkligen förändrats. När jag var barn kändes det som att julen nästan bara hände – som om det var en magisk kraft som förvandlade hemmet till ett julparadis över en natt. Och på många sätt är man nästan barn själv tills man får egna barn. För mig har julen alltid inneburit att komma hem till mamma och pappa. Deras hem har alltid varit varmt, pyntat och fyllt med den där magiska julstämningen. Det var doften av gran, ljus som glittrade i fönstren och känslan av att allt bara fanns där – mys, värme och trygghet. Jag behövde aldrig tänka på hur allt kom på plats.

Men nu är det annorlunda. Nu är det jag som är den vuxna. Jag som ska fixa allt det där myset. Skapa traditioner, pynta hemmet, baka kakor och slå in klappar som får barnens ögon att tindra. Och på många sätt är det fantastiskt. Det har gett mig en ny kärlek till julen, en glädje i att få vara den som skapar magin för mina egna barn. Det är något så speciellt med att se deras förväntan, att få vara en del av deras barndoms minnen.

Samtidigt är det överväldigande. Allt det där som jag som barn bara tog för givet är nu mitt ansvar – och det är inte lite. Jag vet inte om sociala medier spelar in, med alla bilder på perfekta pepparkakshus, koordinerade pyjamasar och adventskalendrar som ser ut som små konstverk. Eller om det är de där djupt rotade förväntningarna på oss som kvinnor, kanske från en tid då vi hade en helt annan roll i hemmet. Kanske är det en kombination. Men oavsett, är det mycket att hantera.

Jag tror att jag började mitt föräldraskap som en tia när det kommer till allt det där yttre.

Jag gick verkligen all in. Kalas som skulle vara magiska, jultraditioner som följdes till punkt och pricka, pynt i varje vrå, pyssel vid köksbordet och allt annat som hörde till. Jag ville ge mina barn precis allt, och det gav mig glädje att se deras reaktioner – tindrande ögon, glada skratt och känslan av att ha skapat något riktigt speciellt.

Men med åren har något förändrats. För varje jul, varje födelsedag och varje traditionsbunden aktivitet har jag märkt att jag blivit tröttare och tröttare. Inte nödvändigtvis på själva firandet eller på att skapa mysig stämning, utan på det konstanta kravet jag kände – både från mig själv och från omgivningen. Det är som om jag i början försökte leva upp till någon bild av hur föräldraskap och högtider skulle se ut, snarare än att hitta vad som verkligen betyder något för oss som familj.

Kanske har jag börjat slappna av. Jag har insett att det är de små sakerna som faktiskt betyder något. Det är inte de perfekta pepparkakshusen eller det genomtänkta pyntet som mina barn kommer att minnas – det är stunderna vi delar tillsammans. Som när vi bakar, och halva degen hamnar i magarna istället för på plåten. Eller när vi kryper upp i soffan för att se en julfilm under en filt med en kopp varm choklad i handen.

Samtidigt, om jag ska vara ärlig, känner jag fortfarande en viss stress ibland. Kanske är det min egen inre bild av hur julen "borde" vara som spökar. Eller kanske är det pressen från sociala medier och samhällets förväntningar på oss som föräldrar. Det är svårt att bara släppa taget, även när jag försöker påminna mig själv om att det är helt okej att göra lite mindre – att fokusera på närvaron istället för perfektionen.

Och egentligen är det ju just det som är julens kärna, eller hur? Att skapa minnen som känns äkta, att vara tillsammans och att göra plats för både skratt och lugn. Så i år försöker jag att ta det lite som det kommer. Mindre stress, mindre press – och förhoppningsvis mer av det som verkligen spelar roll.

En sak som hjälper mig att varva ner är att stå i köket och experimentera fram något gott. Just nu är jag inne i en fas där jag försöker undvika gluten så mycket som möjligt. Det är en utmaning, särskilt när det gäller att hitta något färdigt i butiken som både är gott och känns bra för kroppen. Så då får jag ta saken i egna händer! Ett exempel är min egen granola – enkel, god och precis sådär krispig som jag gillar.

Min hemmagjorda granola

Som med mycket annat i köket, går jag ofta på känsla när jag gör granola. Men här är grunden som jag utgår ifrån:

• Havregryn – basen för nästan varje granola.

• Frön och nötter – solrosfrön, pumpafrön, linfrön, sesamfrön och kokosflingor är favoriter, tillsammans med hackade nötter av olika slag.

• Kokosolja – jag smälter den för att göra det enklare att blanda.

• Sötma och smak – lite äppelmust och honung ger både smak och lagom sötma. Den här gången provade jag även att tillsätta lite kokossocker – det blev gott, men jag tog så lite att skillnaden var svår att känna.

Jag rör ihop allt och sprider ut det på en plåt. Sedan låter jag ugnen göra sitt jobb tills granolan får den där perfekta gyllene färgen och blir sådär härligt krispig. När den har svalnat blandar jag i russin och quinoapuffar för extra crunch och sötma.

Serveringstips

För mig är den här granolan godast tillsammans med en skål grekisk yoghurt och lite färska bär. Det känns både lyxigt och enkelt – en perfekt balans i vardagen när tiden är knapp. Och det bästa? Att jag vet exakt vad som finns i den.

Julens tempo – en påminnelse

När jag står där och rör om i granolan på plåten tänker jag på hur mycket vi pressar in i decembermånad. Visst är det härligt med allt som hör julen till, men kanske kan vi försöka hitta lite mer balans i år?

Hur ser du på decemberstressen? Är du en av dem som älskar att pyssla med allt julstök, eller känns det mer som en överväldigande checklista? Lämna gärna en kommentar och dela med dig av hur du hittar balans i julens alla "måsten".