När vi flyttade in i vårt hus för drygt 7 år sen var det helt nyrenoverat. Det var en byggherre som hade köpt det för att renovera det inför försäljning och vi föll pladask för huset och insåg att det inte var läge att påbörja en stor renovering just där och då i och med att jag var höggravid med Ellie och hade en virvelvind till 2-åring runt fötterna.

Huset var inflyttningss-redo men det var otroligt opersonligt och trist. En perfekt utmaning för oss i den livssituation vi befann oss i just då.

Jag hade en ganska tydlig bild över hur av hur jag ville att rummen skulle se ut, men insåg snabbt att det tar tid – och att det är DYRT – att inreda ett helt hus. Det är inte något man gör på en helg eller ens på ett år. Det är en process, och precis som med allt annat så blir det faktiskt bättre om man låter det växa fram.

Här är två mobil-bilder från köket från första kvällen efter att vi flyttat in flyttat in. Självklart intogs den obligatoriska flyttpizzan!

Någon vecka efter såg köket ut såhär. Matbord och stolar på plats, men väldigt vitt och kalt.

Sedan målades den här delen av köket i en neutral grå, då den andra halvan av köket redan var målad i den kulörten och vi gillade den.

Någon som minns de gröna gardinerna? Oj vad jag tyckte att jag vågade färg när de kom upp, haha!

Sen kom fönsterfodren och pärlsponten upp i köket då vi ville ha tillbaka lite mer av husets orginal-karaktär. Här bestämdes också att vi skulle sätta in en altandörr här så att vi kom ut till baksidan lite smidigare vilket blev ett otroligt lyft för hela rummet!

Och såhär ser matsalsdelen alltså ut idag. Sedan vi flyttade in har alltså dörr - och fönsterfoder åkt upp. Ett fönster har bytts ut mot en altandörr, element har flyttats och pärlspont har satts upp och (just nu) en tapet på väggen ovanför.

Under åren har vi adderat fler och fler detaljer som gjort huset till vårt. Det har verkligen inte skett över en natt utan vi har låtit det ta sin tid. Varje beslut har känts genomtänkt och nu älskar jag att gå in i ett rum och känna att "nu är det precis som vi vill ha det". Det är en så fin känsla när allt liksom faller på plats – även om det har tagit lite tid att komma dit.

Jag vet att det är lätt att känna att man vill ha allt klart direkt, men att inreda ett hem handlar inte om att stressa fram något. För mig har det snarare handlat om att låta hemmet växa fram tillsammans med oss. Det är inte alltid lätt att vänta –snälla, vem är jag ens att skriva det här!? – men att inreda ett helt hus kräver tid och tålamod och att det får lov att vara en process.

Sen förändras ju familjen för varje år eftersom barnen växer och får helt andra behov. Ett tag hade jag ett stort skåp med leksaker i vardagsrummet eftersom barnen ända aldrig ville vara i sina rum utan exakt där vi var. Och så vips så är de äldre och är istället BARA i sina rum. Behoven förändras och hemmet med det.

Vad tycker ni? Visst blev köksförändringen till det bättre ändå? En dröm jag har (som jag inte har Ola med på än) är att ta ner en vägg mellan den här delen ovan och vårt kontor som ligger vägg i vägg för att få en ännu större matplats. Vi får se om jag någonsin får igenom det!

Vill ni ser fler såna här före och efter?