VAB, skolbarn och höstens första frost – tankar om livet just nu
Inlägget innehåller en annonslänk till Panduro
Veckan började med VAB, vilket inte händer lika ofta längre. Det slog mig hur mycket det har förändrats nu när barnen är större. Jag minns tillbaka till när de var små, särskilt under pandemin, och hur ofta jag behövde vabba. Jag räknade ut att jag under vissa perioder vabbade så mycket som 50% av tiden. Vilken otrolig stress det var! Det är inte konstigt att jag började känna utmattningssymptom efter den tiden. Tacksamheten över att den perioden är förbi är stor samtidigt som stressen över att tiden går för fort ständigt infinner sig..
Tänk att barnen har blivit så stora! Då och då dyker gamla bilder upp i mobilen och påminner mig om hur fort tiden faktiskt går.
Igår vaknade vi till frost här i Stockholm, vilket fick mig att inse att löven snart kommer att skifta i färg. Trots kylan och mörkret har hösten något särskilt ändå. Jag älskar att få tända ljus, dra på mig raggsockorna och bara mysa in mig. Det är något med den där krispiga höstluften som gör att man vill kura ihop sig och skapa den där extra värmen hemma.
På tal om hemmet, jag fick äntligen städat mitt kontor, och det gjorde att jag verkligen uppskattade hur mysigt det är att sitta där. Det är som om en ordning utifrån ger ro inombords, och plötsligt känns det som den perfekta platsen för att vara kreativ.
En annan höstig sak jag hann med var att koka en stor sats äppelmos. Det är något speciellt med hemmagjord äppelmos, särskilt när den är lite klumpig – precis som jag vill ha den. Jag tog dessutom lite extra socker, för varför inte? Det blev så gott!
Jag kände mig dessutom som en riktigt bra förälder eftersom jag beställt hem lera från Panduro lagom till höstens första VAB-dag. Det är den där lufttorkande leran, och jag måste erkänna att jag tycker det är minst lika roligt som barnen att skapa med den. Jag beställde ett helt set med tillbehör också – du hittar det här om du också vill pyssla i höst.
Vilka alster vi skapat va? Mini-me ville göra exakt samma saker som jag ville göra. Älskling <3
Och förresten, nu har jag bloggat lite mer aktivt i en månad. Det känns som en liten milstolpe för mig eftersom jag verkligen ville ge bloggandet en chans igen. Jag skrev för en månad sedan att jag skulle prova och se hur det känns – och här är vi nu!
Så vad tycker ni, ska jag fortsätta?