Vilken enorm kärleksbomb jag fick av er igår på mitt instagraminlägg. För mig har hela det här året varit ganska tufft, men det är inget jag direkt skrivit om. Jag tycker att det kan vara svårt att hitta den där magiska balansgången mellan vad jag vill dela och inte. Vad som känns för personligt liksom. Och jag har nog inte riktigt förstått mina egna känslor heller vilket har gjort att det har varit svårt att skriva om det. Men jag tror att det handlar om någon slags utmattning. Som kommer efter att jag jobbat dag och natt i två års tid samtidigt som jag roddat två små barn. Det har ju varit så roligt hela tiden att jag kanske inte förstått att jag borde saktat in lite. Så det här året har jag sakta fått äta upp konsekvenserna av det där gasandet. Jag har också förstått att det här med att jobba med sig själv som varumärke är väldigt speciellt. Och att det emellanåt kan vara väldigt svårt att skilja på sitt professionella och privata “jag” om ni förstår. Även om jag med mitt förstånd förstår att mitt “jobb-jag” och mitt “jag-jag” är två olika saker så är det lätt att ens värde inte är större än de jobb man får in eller de resultat man når. Förstår ni?

Hur som helst, det går fort i hockey och ena dagen flyger jag över hustaken och andra dagen ligger jag och krälar i jorden. Och kanske är det bra att dela detta med er, så att ni inte har uppfattningen om att jag är helt verklighetsfrånvänd och omänsklig? Och att det absolut finns en baksida med att vara egen företagare..

Så igår när jag bara kände att musten rann ur mig, släppte jag allt och gick ut i trädgården och plockade in massa äpplen. I frysen hade jag smördegsplattor och i skafferiet en burk med dulce de leche. Så jag ställde mig och gjorde de mest magiska och enkla små äppelknytena istället.

Jag kavlade bara ut smördegen lite, bredde på dulce de leche och strödde på lite flingsalt. Sen på med äppelskivor och vek kanterna över fyllningen. Pensla med vispat ägg och tjoff in i ugnen i 20 min på kanske 200 grader. Ett tips är att strössla med salta jordnötter eller pecannöter om du har hemma!

Mums!

Ni vet att jag blir gladast i världen när ni trycker på hjärtat här under? Och tar ni er tid att lämna en kommentar har ni gjort min dag! Det här med blogg och sociala medier är liksom ingenting utan kommunikationen med er som läser och följer!

Stor kram till er!