Tack

Tack för alla varma kommentarer och DM´s efter gårdagens blogginlägg. Ni är många som känner igen er, har varit med om samma sak eller som har samma symptom precis just nu. I tisdags när jag berättade för en vän att jag hade haft en panikångestattack berättade hon att hon lidit av jättemycket panikångest i sitt liv och att hon fortfarande lider av stark ångest emellanåt. Jag fick en sådan tankeställare när jag insåg att vi aldrig hade pratat om det? Att hon aldrig hade berättat det för mig. Varför pratar vi inte om sånt här?

Uppe på det sa ju Trendstefan på Stora Trenddagen att “2019 var lågkonjunkturens och klimatångestens år men att den debatten kommer att avta 2020 till förmån för diskussionen om psykisk ohälsa men också om att hitta lösningar, att undvika ensamheten och vara tillsammans. “Happy” blir det nya svarta och vi vill omge oss med varumärken och personer som gör oss gladare”.

Kommer 2020 vara året då vi tänker om? Då vi lyfter ämnet psykisk hälsa och tar hand om oss själva bättre? Är vi mätta på yta och jämförelsehets och istället sugna på att träffas, göra saker på riktigt, prata om viktiga saker och skapa med händerna?

Kanske kan vi lyfta blicken från oss själva (och vår förbaskade skärm) och vara mer här och nu. Mötas. Leva. Umgås.

Det är min längtan för 2020.

Vad tror du?