Mysig och Småläskig Halloweenmiddag – Tips för en enkel Halloween-dukning

Halloween är runt hörnet, och vad är väl bättre än att skapa en mysig och lite läskig stämning och bjuda in några vänner för en halloween-middag? Jag tänkte passa på att dela med mig av förra årets Halloweenfirandet där jag valde jag att sätta ihop en enkel men effektfull halloweendukning som både barn och vuxna kunde njuta av. Här delar jag några enkla tips på hur du kan skapa samma känsla hemma.

1. Dekorera med spöken

En spökgirlang är ett enkelt men effektfullt sätt att sätta rätt stämning i rummet. Jag hängde upp dessa söta pappersspöken ovanför matbordet – de tillför den perfekta balansen mellan sött och lite läskigt. Du kan enkelt göra egna spöken av papper eller köpa färdiga i butiken.

2. Läskiga servettspöken

För att fortsätta med spöktemat skapade jag små spöken av servetter och ställde dem på varje tallrik. Det är ett så enkelt pyssel som du kan göra tillsammans med barnen – allt som behövs är vita servetter, ett snöre att knyta runt och en penna för att rita ögon. Dessa små figurer blir en kul detalj på bordet och ger ett lekfullt intryck.

3. Små detaljer gör stor skillnad

Jag ville hålla det enkelt men ändå stämningsfullt, så jag adderade ljus och små dekorationer här och där. Två vita stearinljus i klassiska ljusstakar förde in en varm och inbjudande känsla, samtidigt som små plastspindlar på bordet bidrog med en liten dos av skräck.

Spöklampan tror jag är från Ica Maxi. 

4. Pumpor med en twist

En annan enkel men effektfull detalj är att använda orangea paprikor som små pumpor. De kan fyllas med exempelvis ris eller en krämig röra för att bli en del av middagsserveringen. På så sätt får du både en dekoration och en del av måltiden i ett.

5. Vattenkaraff med spöke på

Inspirationen kom från “Spökvatten”, ni vet det där vattnet som blir när barnen druckit mjölk och sen häller upp vatten i glaset. Klipp ut spöken i papper och fäst dem på karaffen för en lekfull och småläskig effekt.

Man kan självklart även klistra på spöken på glasen eller på glaslyktor och sätta ett värmeljus i. Tänk vad lite kreativitet och några enkla detaljer kan göra middagen till en riktig hit!

Den här middagen bestod sedan av svarta maskar (spaghetti med svart karamellfärg), massa blod (ketchup) och ruttna ögon (köttbullar)…

Har ni några tips för hur ni gör er halloweenmiddag extra speciell? Dela gärna med er!

Hur jag vågade bryta normen och skapa mitt eget liv

2016 var ett år som förändrade mitt liv på sätt jag inte kunde förutspå. Jag var 29 år, nybliven mamma och hade varit föräldraledig i 18 månader. Det var nu min mans tur att ta över föräldraledigheten, och när han började jobba igen efter att ha skolat in vår son på förskola kände jag hur allt inom mig protesterade.

Var det så här livet skulle vara? Skulle vi verkligen lämna bort vårt lilla barn så många timmar om dagen och betala andra för att ta hand om honom, när ingen av oss egentligen ville vara ifrån varandra?

Jag hade redan innan jag fick barn haft svårt att ta till mig hela "9-5-livet". Känslan av att vara ett litet kugghjul i ett stort maskineri jag inte hade kontroll över fick det att vända sig i magen på mig. Det oflexibla med att vara anställd, och att ständigt behöva anpassa mig till andras tider och scheman, kändes så begränsande.

Tankar och ifrågasättande

Efter att jag blivit mamma kändes detta ännu mer splittrat. Om jag skulle prestera 100 % på jobbet kände jag mig som en dålig mamma, och om jag var en bra mamma kände jag mig otillräcklig på jobbet. Det var som att jag inte räckte till, vad jag än gjorde.

När jag såg vårt liv utifrån var det som att betrakta ett gäng myror som gick samma väg dag ut och dag in. Vi lämnade våra barn, gick till jobbet, kom hem och upprepade samma mönster. Jag kunde inte släppa tanken på om detta verkligen var livet jag ville leva. Var det så här jag ville ha det, år efter år? Innerst inne visste jag vad svaret var.

Längtan efter frihet

Jag insåg snabbt att jag inte ville vara en del av det här mönstret. Jag ville stanna upp, bryta mig loss från den förväntade livsstilen och hitta en väg som var min egen. Jag ville kunna vara närvarande för mitt barn och samtidigt jobba med något som fyllde mig med energi och mening. En längtan efter frihet började växa inom mig – friheten att designa min egen vardag, där jag kunde kombinera mitt familjeliv med ett arbete som gav mig utlopp för min kreativitet och mina drömmar.

Trots den starka längtan, visste jag inte riktigt var jag skulle börja. Jag funderade på olika affärsidéer, men varje idé kändes antingen otillräcklig eller överväldigande att genomföra. Det var frustrerande. Jag visste att jag ville göra något, men inget kändes helt rätt. Jag körde fast i mina egna tankar.

Att vända upp och ned på tankarna

En fråga från föreläsaren Kjell Enhager dök upp i mitt inre: "Vad skulle hända om du landade ett flygplan upp och ner?" Frågan syftar till att utmana vårt sätt att tänka – vad händer om vi gör tvärtemot det vi alltid har gjort?

Jag började tänka annorlunda. Istället för att vänta på den perfekta affärsidén valde jag att ta ett första steg. Jag startade Instagramkontot "@emelieshome". Det var ingen stor affärsidé, men det var ett steg framåt, och det var allt som räknades.

Makten av ”görandet”

Framgången låg inte i att ha alla svaren från början, utan i att våga börja göra något och låta vägen ta form längs vägen. Varje litet steg jag tog gav mig mer kraft och självförtroende att ta nästa. Jag lärde mig att handling föder handling.

Sedan jag tog mitt första steg har jag fortsatt att ta små steg framåt. Jag har kunnat försörja mig som influencer, bloggare och fotograf, och jag har skapat digitalt content åt andra företag. Under resans gång har jag lärt mig enormt mycket och älskar mitt kreativa jobb. Och jag tar fortfarande steg framåt – det är något jag aldrig vill sluta göra.

Känner du igen dig?

Om du känner igen dig i min berättelse och längtar efter att skapa något eget, men kanske inte vet var du ska börja – då är min kurs "Våga satsa på din dröm – Starta eget" för dig!

Det är kursen jag själv hade behövt när jag stod där och visste vad jag ville, men inte hur jag skulle komma dit. Kursen passar både dig som redan har en färdig idé, men också dig som, precis som jag, fortfarande letar efter din passion.

Jag har märkt att många av de som följer mig drömmer om att starta eget, men tvekar eftersom de inte riktigt vet inom vilket område de ska börja. Just därför har jag utvecklat en prova på-version av kursen. Den är skapad för att fånga upp dig som har en stark längtan men kanske inte känner dig säker på vad du vill göra. Prova på-kursen inkluderar ett särskilt seminarium där vi grottar ner oss i just den här frågan – hur hittar du din väg och din passion?

I både kursen och prova på-versionen får du stöd, verktyg och inspiration för att börja din resa, även om du inte har alla svar ännu. Du blir dessutom del av ett stöttande nätverk av kvinnor som är i samma fas och vill gå samma väg.

ADHD och den evolutionära missmatchen: Varför det inte är hjärnan det är fel på

“Är ADHD ett funktionshinder” frågar min 10-åring.

De hade pratat om det i skolan. ADHD som ett exempel på en funktionsnedsättning. Han hade inte ens reflekterat över det tidigare, fortfarande relativt oförstörd av samhällets normer och förväntningar på hur en människa ska vara och bete sig.

"Ja..." svarar jag. "Det anses som det. Men egentligen är det samhället som är funktionsnedsatt. Och den värld vi har skapat," fortsätter jag.

"Ok?" Han ser frågande ut.

"Ja, alltså. Våra hjärnor har varit king’ar i flera hundratusen år. Det är vi som har utforskat, utvecklat och utmanat världen och tagit oss så långt i vår utveckling. Om ADHD-hjärnan inte hade fyllt ett syfte, hade den dött ut för länge sedan. Våra hjärnor är konstruerade för att utforska, ifrågasätta och testa nya vägar. De har spelat en otroligt viktig roll för mänsklighetens överlevnad. Men de senaste hundra åren har vi som samhälle bestämt att alla hjärnor, även våra, ska sitta still bakom en bänk och lära sig tråkiga saker som ofta saknar syfte. Och i en sådan värld uppfattas våra hjärnor som funktionsnedsatta. Fast egentligen är det inget fel på funktionen. Funktionen är bara annorlunda."

Vi lämnade samtalet där, men inom mig ligger det kvar.

Det är med en blandning av sorg och tacksamhet jag reflekterar över vårt samtal. Tacksamheten kommer från att min son växer upp i en familj som ser hans så kallade svårigheter för vad de egentligen är – resultatet av en hjärna som lever i fel årtusende. Han växer upp i ett hem där vi anpassar oss, tänker utanför boxen och försöker vara så inkännande som möjligt. Kanske kan det ge honom en sköld mot samhällets normer och de orimliga kraven på att alla ska fungera likadant.

Sorgen, däremot, bottnar i en känsla av uppgivenhet över att det har blivit så här. Över alla de missförstådda barn som vuxit upp till missförstådda vuxna, som tagit till kriminalitet eller droger, eller som i värsta fall har valt att avsluta sina liv för att de hela tiden fått höra att de är "fel". Att de "kan bättre". Att de bara behöver "skärpa sig".

Tänk om någon hade förklarat för dem att det inte var dem det var fel på. Att deras hjärnor var precis som de skulle vara. Att en hjärna vi idag kallar "ADHD-hjärna" kan upptäcka möjligheter där andra inte ser dem, tänka utanför ramarna och hitta nya vägar för att lösa problem. Att dessa hjärnor är en produkt av mänsklighetens behov av utforskning och anpassning, och att de har spelat en avgörande roll i vår arts utveckling.

Tänk om någon hade berättat för dem att det är samhället det är fel på. Att vi har skapat en struktur där människor förväntas följa fasta mönster och beteenden, och att den naturliga och medfödda impulsen att utforska och ifrågasätta plötsligt ses som ett hinder.

Att det egentligen inte är hjärnans funktion som är problemet, utan hur vi har organiserat våra liv och vårt samhälle.

Hur hade deras liv sett ut då?

Vårt nymålade hus – en varm och inbjudande förvandling

Inlägget innehåller reklam för Jotun

Vårt hus byggdes 1925 och har den klassiska 20-talsstilen med enkla, raka linjer, stående träpanel, sadeltak och spröjsade fönster. Det är en härlig känsla att se det nymålat!

Härlig känsla med ett nymålat hus! Fasaden är målad med DEMIDEKK Infinity Pure Matt i den beige tonen JOTUN 1108 Fyn och dörren med DEMIDEKK Infinity Details i JOTUN 8413 Herrgårdsgrön.

Varma toner – även utomhus

Som ni vet är jag svag för varma, mjuka beige- och vaniljtoner inomhus, så det kändes självklart att fortsätta i samma spår även på husets exteriör.

När vi köpte vårt hus var det nymålat i en neutral grå färg, vald av byggnadsherren. Den grå färgen var något som jag störde mig på redan från start – den kändes kall och opersonlig, nästan lila i vissa ljus. Jag har alltid dragits mot varmare toner, så jakten på den perfekta varma beige eller blekgula nyansen började.

Efter många överväganden landade jag till slut på JOTUN 1108 Fyn, en dämpad och gyllene varm kulör med ett stråk av grått. Den upplevs som diskret och harmonisk utomhus, vilket var precis det jag ville uppnå. Fasaden målades med DEMIDEKK Infinity Pure Matt för en matt finish som inte reflekterar ljus lika starkt, och det var en viktig faktor för mig.

Fasaden är målad med DEMIDEKK Infinity Pure Matt i den beige tonen JOTUN 1108 Fyn, grundmuren med JOTUN Drytech Murfärg i JOTUN 1352 Form och trappan med Trestjerner Golvfärg Premium* i JOTUN 1352 Form.

Ett "vaniljsås-hus" med gröna detaljer

Jag övervägde flera kulörer, bland annat gula och gröna toner, men eftersom våra två grannar redan har gula hus, ville jag undvika ytterligare en gul nyans. Gult gick bort, men den gröna nyansen kändes perfekt för detaljerna istället.

Till slut landade jag i att vårt hus var ett "vaniljsås-hus", och den varma beigen kompletterades med JOTUN 8413 Herrgårdsgrön på ytterdörren och fönsterspröjsen målade i JOTUN 8294 Sage sedan tidigare. Den gröna dörren skapar en inbjudande känsla när man stiger in och passar perfekt till de varma omgivande tonerna.

En grön dörr skapar en välkomnande och härlig känsla när man ska stiga in. Och passar väldigt fint till de varma nyanserna omkring! Dörren är målad med DEMIDEKK Infinity Details i 8413 Herrgårdsgrön och Fönsterspröjsen är målade i JOTUN 8294 Sage sedan tidigare.

Renovering och färgval

Att måla om fasaden har länge varit högt upp på min önskelista, men eftersom huset var nymålat när vi flyttade in, var det inget vi gjorde direkt. Med tiden började dock färgen flagna, och vi insåg att underarbetet hade varit bristfälligt. För att dela upp kostnaden renoverade vi fönstren förra året och i år var det alltså dags för fasaden att få sig ett lyft.

Jag har alltid stört mig på den bländande känslan som den tidigare färgen gav, så det var viktigt för mig att välja en kulör med låg glansgrad. DEMIDEKK Infinity Pure Matt var därför ett naturligt val.

Fönsterspröjsen är målade i JOTUN 8294 Sage

Att välja rätt fasadkulör – några tips

Det är verkligen en utmaning att välja fasadkulör, men här är några tips som hjälpte mig:

• Tänk på omgivningen: Titta på vilka färger husen runtomkring dig har. Jag undvek gult eftersom två grannhus redan var gula.

• Miljön runt omkring: Om du bor på landet, vid kusten eller i en stadsmiljö, välj en färg som harmoniserar med naturen eller omgivningen. Jordnära och gröna toner passar bra på landet, medan ljusare färger ofta är snyggare i kustmiljöer.

• Arkitektonisk stil: Färgen bör komplettera husets stil. Ett äldre hus kan kräva mer dämpade färger som grått, vitt eller ljusgult, medan ett modernare hus kan klara av starkare färgval.

• Ljusförhållanden och klimat: Klimatet påverkar hur färger upplevs. Soliga områden gör att färger ser ljusare ut, medan molniga miljöer kan göra dem mer dämpade. Testa alltid kulörer i olika ljus innan du bestämmer dig.

• Praktiska överväganden: Mörka färger visar smuts och slitage tydligare, och kulörstarka färger kan tappa sin intensitet snabbare, vilket påverkar underhållsbehovet.

Visst är det härligt när husets kulörer harmonierar med varandra? Dörren är målad i 8413 Herrgårdsgrön, fasaden i JOTUN 1108 Fyn, grundmuren med i JOTUN 1352 Form och trappan i JOTUN 1352 Form. Vindskivor och knutbrädor är målade  i JOTUN 1001 Eggvit. 

Så kom jag till slut fram till rätt kulör

En slump gjorde att jag hittade den perfekta nyansen. Jag besökte min svåger och föll direkt för deras husfärg. Efter att ha provmålat med deras gamla färgprover, insåg jag att den passade perfekt även på vårt hus.

Jotuns färgexperter hjälpte mig också att välja matchande nyanser till grundmuren och dörren. Dörren är målad i 8413 Herrgårdsgrön, fasaden i JOTUN 1108 Fyn, grundmuren i JOTUN 1352 Form, och vindskivor och knutbrädor i JOTUN 1001 Eggvit.

Hur känns det nu?

Nu har vi landat i vår nya husfärg, och vi är supernöjda. Det som återstår är att måla stuprören i samma färg som vindskivorna och husknutarna, samt att måla altandörren på baksidan i samma gröna nyans som fönsterspröjsen. När det är klart kommer hela projektet att kännas fulländat!

Vad tycker ni? Dela gärna era tankar i kommentarerna! <3

Om att springa varje dag..

Den 7 april bestämde jag mig. Jag skulle pröva att springa varje dag under en veckas tid. Om det kändes bra skulle jag fortsätta. Någon vecka innan hade jag varit med min bror i Spanien och sett honom köra sin “runstreak” och blev både imponerad och motiverad. Kanske framförallt för att jag inte sett honom träna sen han var i tonåren. Men nu hade han sprungit varje dag i snart ett år.

Alla vet vi ju att vi ska röra på oss, man kan till och med få träning på recept nu för tiden. Stillasittande har blivit en folksjukdom som är farlig på riktigt. Motsatsen, att röra på sig har hur många positiva fördelar som helst. Dels stärker man musklerna, vilka i sin tur skyddar skelettet och lederna, men man minskar också risken för flera sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och flertalet cancerformer.

Men! Kanske ännu viktigare (iallafall för mig..) Fysisk aktivitet gör också att det bildas fler små blodkärl i hjärnan vilket leder till en ökad tillförsel av syre och näringsämnen till hjärnvävnaden vilket kan förbättra hjärnans funktion. Det påverkar minne, inlärning, kreativitet och koncentrationsförmåga på ett positivt sätt. Dessutom ökar det dopaminet, något vi med ADHD har mindre av (eller sämre upptagningsförmåga av).

Det senaste har varit min starkaste drivkraft till att springa just v a r j e dag. Jag har alltid varit ganska bra på att träna och röra på mig på olika sätt men just det där med att verkligen få upp pulsen varje dag är något alldeles speciellt. Och för en ADHD-hjärna som har extra svårt med minne, fokus och koncentration ser jag det som min medicin.

Ok, men det här med Runstreak då, vad är det? Jo. En RunStreak innebär helt enkelt att du springer varje dag. Det behöver inte var långt eller snabbt, men för att officiellt kunna räknas in i din RunStreak ska sträckan vara minst 1,6 km, d.v.s. en engelsk Mile. Du håller själv koll på att du springer varje dag och när du sprungit minst 365 dagar i sträck kan du ansöka om att bli listad i den svenska listan hos Streak Runners International. 

“Att springa långsamt och se sitt runstreak-pass som daglig rörelse och ännu hellre vila i rörelse är viktigt för att hålla sig skadefri. Vill man springa längre och/eller fortare så kan man göra det när det passar i ens träningsupplägg, men det har egentligen inte så mycket med runstreaken att göra.”

— Runstreak Sverige

Låter man bli att springa en dag, oavsett anledning, börjar man om på dag 1 igen nästa gång man springer.

Jag har nu sprungit varje dag i lite mer än 5 månader vilket känns HELT sjukt. Jag har gått igenom flera prövningar som matförgiftning, överbelastade vader och anklar och förkylningskänningar men genom att ha dagar och perioder av extremt långsam, kort och mjuk löpning har jag tagit mig igenom dem utan att behöva avbryta.

Fördelarna med att göra en Runstreak är att jag inte behöver tänka. Ni vet de där dagarna när man skjuter på träningen så långt man bara kan och håller på och dividera fram och tillbaka och har tusen anledningar till att strunta i att träna den dagen? Det absolut bästa med att göra en runstreak är att man slipper tänka och dividera. Det är bara något som ska göras.

Nackdelen eller risken med Runstreak som jag ser det är att det lätt kan bli lite maniskt. Har man sprungit i 100 dagar kan man lätt bli lite manisk och det kan kännas väldigt surt att behöva avbryta om man blir sjuk eller överanstränger en muskel. Här måste man gå in med inställningen att det viktigaste är rörelsen och hälsan och inte striken i sig. Behöver man vila så börjar man bara om igen från dag 1 när man återhämtat sig. En annan nackdel som jag ser det är att jag har styrketränat betydligt mindre sedan jag började springa varje dag. Det blir lite knepigt att få in ett ytterligare träningspass på gymmet. Både tidsmässigt men också motivationsmässigt. Där behöver jag bli bättre men kanske blir det enklare i höst. Då kan jag springa på löpbandet 2 gånger i veckan och sen köra ett pass styrketräning. Det återstår att utvärdera.

I övrigt så är en lugn jogg på 2 km på mjukt underlag rätt skonsamt för kroppen. Det handlar inte om att maxa varje dag, snarare tvärtom.

Jag har siktat på att jogga i 20 min per dag vilket brukar bli 2-3 km. Vissa dagar springer jag längre, i perioder har jag bara sprungit kortast möjliga sträcka, dvs 1 mile (1.61 km), om jag känt mig överansträngd eller lite småhängig. Andra perioder har jag sprungit betydligt längre. Det viktigaste är inte hur långt eller snabbt utan att man komma ut.

Vad tänker du om detta? Blir du sugen eller avskräckt? Triggad eller inspirerad?