VAB, skolbarn och höstens första frost – tankar om livet just nu

Inlägget innehåller en annonslänk till Panduro

Veckan började med VAB, vilket inte händer lika ofta längre. Det slog mig hur mycket det har förändrats nu när barnen är större. Jag minns tillbaka till när de var små, särskilt under pandemin, och hur ofta jag behövde vabba. Jag räknade ut att jag under vissa perioder vabbade så mycket som 50% av tiden. Vilken otrolig stress det var! Det är inte konstigt att jag började känna utmattningssymptom efter den tiden. Tacksamheten över att den perioden är förbi är stor samtidigt som stressen över att tiden går för fort ständigt infinner sig..

Tänk att barnen har blivit så stora! Då och då dyker gamla bilder upp i mobilen och påminner mig om hur fort tiden faktiskt går.

Igår vaknade vi till frost här i Stockholm, vilket fick mig att inse att löven snart kommer att skifta i färg. Trots kylan och mörkret har hösten något särskilt ändå. Jag älskar att få tända ljus, dra på mig raggsockorna och bara mysa in mig. Det är något med den där krispiga höstluften som gör att man vill kura ihop sig och skapa den där extra värmen hemma.

På tal om hemmet, jag fick äntligen städat mitt kontor, och det gjorde att jag verkligen uppskattade hur mysigt det är att sitta där. Det är som om en ordning utifrån ger ro inombords, och plötsligt känns det som den perfekta platsen för att vara kreativ.

En annan höstig sak jag hann med var att koka en stor sats äppelmos. Det är något speciellt med hemmagjord äppelmos, särskilt när den är lite klumpig – precis som jag vill ha den. Jag tog dessutom lite extra socker, för varför inte? Det blev så gott!

Jag kände mig dessutom som en riktigt bra förälder eftersom jag beställt hem lera från Panduro lagom till höstens första VAB-dag. Det är den där lufttorkande leran, och jag måste erkänna att jag tycker det är minst lika roligt som barnen att skapa med den. Jag beställde ett helt set med tillbehör också – du hittar det här om du också vill pyssla i höst.

Vilka alster vi skapat va? Mini-me ville göra exakt samma saker som jag ville göra. Älskling <3

Och förresten, nu har jag bloggat lite mer aktivt i en månad. Det känns som en liten milstolpe för mig eftersom jag verkligen ville ge bloggandet en chans igen. Jag skrev för en månad sedan att jag skulle prova och se hur det känns – och här är vi nu!

Så vad tycker ni, ska jag fortsätta?

Att växa genom utmaningar – och Dopamin som slår i taket

Efter en hel del teknikstrul med webbplatsen som jag byggt om den senaste veckan verkar allt äntligen fungera felfritt och jag måste säga att jag känner mig några centimeter längre av stolthet efter att ha byggt om och fixat en helt ny webbplats alldeles själv.

Men det säger också väldigt mycket om hur taggad jag är över det här nya steget jag tar i mitt företag, nämligen att få ge vidare all den kunskap och erfarenhet jag har samlat på mig under de senaste 7 åren. För min hjärna fungerar så. När meningen, lusten, drivet och ett tydligt varför finns - då kan jag förflytta berg (och tydligen även bygga webplatser =)

Det är faktiskt lite häftigt hur min hjärna fungerar och vad som ökar mitt dopamin. Min dopaminproduktion verkar vara otroligt starkt kopplad till känslomässiga utmaningar och mental utveckling, det är min hjärnas sätt att berätta för mig att jag är på rätt väg.

Jag önskar verkligen att alla ni som är nyfikna på att starta eget skulle få testa möjligheten att känna det som jag känner nu. Man vet att man är rätt när dopaminet slår i taket, det säger jag bara!

Våga satsa på din dröm - starta eget

Att starta och driva eget företag innebär nödvändigtvis inte att du jobbar mindre, (ibland kanske tvärtom). Men jag tror och hoppas att du kan jobba mer passionerat, och garanterat mer tidseffektivt om du får vara din egen chef och jobba med något du verkligen går igång på.

Vet du vad stress är?

Stress handlar inte om att ha för mycket att göra. Stress handlar om rädsla. Om du tänker efter brukar du nog inte bli stressad om du har mycket att göra men känner full kontroll över situationen? Däremot smyger den sig på (eller attackerar med full kraft) om du börjar känna dig rädd. Rädd för att misslyckas, rädd för att inte hinna, rädd för att göra andra besvikna eller rädd för att bli gjord till åtlöje. Känner du igen dig?

Du är naturligtvis inte friskriven rädsla bara för att du startar eget företag. För vissa människor kanske till och med DET är den ultimata stress-triggern. Men det är ju just därför jag har skapat den här kursen.

Du är inte ensam längre! Du är med mig!

I´ve got you!

Jag vill ge dig chansen att våga släppa taget om rädslan medan du har någon (som har gått igenom exakt samma resa) som håller dig i handen.

“Men Emelie, allt det där låter jättebra och jag skulle verkligen vilja starta nåt eget men jag har verkligen ingen ANING om inom vilket område!?!”

Vill du veta en hemlis? Det visste inte jag heller för sju år sen. Och ska jag vara helt ärlig? - jag har inte alla svar idag heller. Och vill du veta det bästa av allt? Det spelar ingen roll!

Jag är ett levande bevis på att du inte behöver ha alla svar från början! Du behöver bara våga lita på dig själv, din förmåga och din magkänsla och ta ett första steg.

“Decision makes clarity”

Ofta hålls vi tillbaka av rädsla för att ta fel beslut, men det finns en styrka i att våga välja – även när vi inte vet utgången. Det är just genom dessa beslut vi utvecklas och växer.

Det är så lätt att fastna i tvekan, överväganden och alla 'tänk om', men när du väl tar ett beslut – oavsett vad det är – börjar saker klarna. Ett beslut skapar en riktning och ger dig bättre insikt i vad nästa steg behöver vara.

I min digitala kurs får du stöd att navigera genom detta med motiverande coachning, praktiska råd och konkreta strategier.

I kursavgiften ingår dessutom:

• Tillgång till en lösenordsskyddad medlemssida på emeliesundberg.se, fylld med inspiration, tips, lathundar och podd-intervjuer med sakkunniga och inspiratörer. Där kommer även fortsättningskurser att dyka upp om man känner behov för det.

• Tillgång till en sluten FB-grupp med likasinnade att bolla tips och idéer, farhågor och framgångar med.

Du behåller tillgången till både medlemssidan och FB-gruppen även efter kursens slut, vilket gör att du kan fortsätta få stöd och dela erfarenheter med andra deltagare så länge du behöver.

Sist men inte minst. Du som prenumererar på min maillista har fått en rabattkod som ger dig hela 25 % rabatt* på hela kursen.

Du som inte signat upp dig? Gör det NU och ta del av rabattkoden du också!

När du signat upp dig och fått rabattkoden går du raka vägen in och anmäler dig till kursen. Låt oss skapa det härligaste av community fylld med inspiration, kunskap, pepp och framgång! Vår tid är NU!

*Rabattkoden gäller endast den här veckan ut, alltså t o m den 29 september

Om att springa varje dag..

Den 7 april bestämde jag mig. Jag skulle pröva att springa varje dag under en veckas tid. Om det kändes bra skulle jag fortsätta. Någon vecka innan hade jag varit med min bror i Spanien och sett honom köra sin “runstreak” och blev både imponerad och motiverad. Kanske framförallt för att jag inte sett honom träna sen han var i tonåren. Men nu hade han sprungit varje dag i snart ett år.

Alla vet vi ju att vi ska röra på oss, man kan till och med få träning på recept nu för tiden. Stillasittande har blivit en folksjukdom som är farlig på riktigt. Motsatsen, att röra på sig har hur många positiva fördelar som helst. Dels stärker man musklerna, vilka i sin tur skyddar skelettet och lederna, men man minskar också risken för flera sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och flertalet cancerformer.

Men! Kanske ännu viktigare (iallafall för mig..) Fysisk aktivitet gör också att det bildas fler små blodkärl i hjärnan vilket leder till en ökad tillförsel av syre och näringsämnen till hjärnvävnaden vilket kan förbättra hjärnans funktion. Det påverkar minne, inlärning, kreativitet och koncentrationsförmåga på ett positivt sätt. Dessutom ökar det dopaminet, något vi med ADHD har mindre av (eller sämre upptagningsförmåga av).

Det senaste har varit min starkaste drivkraft till att springa just v a r j e dag. Jag har alltid varit ganska bra på att träna och röra på mig på olika sätt men just det där med att verkligen få upp pulsen varje dag är något alldeles speciellt. Och för en ADHD-hjärna som har extra svårt med minne, fokus och koncentration ser jag det som min medicin.

Ok, men det här med Runstreak då, vad är det? Jo. En RunStreak innebär helt enkelt att du springer varje dag. Det behöver inte var långt eller snabbt, men för att officiellt kunna räknas in i din RunStreak ska sträckan vara minst 1,6 km, d.v.s. en engelsk Mile. Du håller själv koll på att du springer varje dag och när du sprungit minst 365 dagar i sträck kan du ansöka om att bli listad i den svenska listan hos Streak Runners International. 

“Att springa långsamt och se sitt runstreak-pass som daglig rörelse och ännu hellre vila i rörelse är viktigt för att hålla sig skadefri. Vill man springa längre och/eller fortare så kan man göra det när det passar i ens träningsupplägg, men det har egentligen inte så mycket med runstreaken att göra.”

— Runstreak Sverige

Låter man bli att springa en dag, oavsett anledning, börjar man om på dag 1 igen nästa gång man springer.

Jag har nu sprungit varje dag i lite mer än 5 månader vilket känns HELT sjukt. Jag har gått igenom flera prövningar som matförgiftning, överbelastade vader och anklar och förkylningskänningar men genom att ha dagar och perioder av extremt långsam, kort och mjuk löpning har jag tagit mig igenom dem utan att behöva avbryta.

Fördelarna med att göra en Runstreak är att jag inte behöver tänka. Ni vet de där dagarna när man skjuter på träningen så långt man bara kan och håller på och dividera fram och tillbaka och har tusen anledningar till att strunta i att träna den dagen? Det absolut bästa med att göra en runstreak är att man slipper tänka och dividera. Det är bara något som ska göras.

Nackdelen eller risken med Runstreak som jag ser det är att det lätt kan bli lite maniskt. Har man sprungit i 100 dagar kan man lätt bli lite manisk och det kan kännas väldigt surt att behöva avbryta om man blir sjuk eller överanstränger en muskel. Här måste man gå in med inställningen att det viktigaste är rörelsen och hälsan och inte striken i sig. Behöver man vila så börjar man bara om igen från dag 1 när man återhämtat sig. En annan nackdel som jag ser det är att jag har styrketränat betydligt mindre sedan jag började springa varje dag. Det blir lite knepigt att få in ett ytterligare träningspass på gymmet. Både tidsmässigt men också motivationsmässigt. Där behöver jag bli bättre men kanske blir det enklare i höst. Då kan jag springa på löpbandet 2 gånger i veckan och sen köra ett pass styrketräning. Det återstår att utvärdera.

I övrigt så är en lugn jogg på 2 km på mjukt underlag rätt skonsamt för kroppen. Det handlar inte om att maxa varje dag, snarare tvärtom.

Jag har siktat på att jogga i 20 min per dag vilket brukar bli 2-3 km. Vissa dagar springer jag längre, i perioder har jag bara sprungit kortast möjliga sträcka, dvs 1 mile (1.61 km), om jag känt mig överansträngd eller lite småhängig. Andra perioder har jag sprungit betydligt längre. Det viktigaste är inte hur långt eller snabbt utan att man komma ut.

Vad tänker du om detta? Blir du sugen eller avskräckt? Triggad eller inspirerad?

Helgen i bilder

Min helg i bilder.

Helgen började med konsert då jag och Ellie såg Maria Sur som uppträdde på höstmarknaden på Spånga torg.

En glad 7-åring med autograf på armen.

Efter konsert, talangjakt och hoppborg mötte vi upp resten av familjen som redan åkt till klipporna vid lövstabadet för ett dopp.

Tänk att det kan vara så varmt i september? Fantastiskt!

På kvällen passade jag och barnen på att göra lite extra mysigt ute på altanen. Vi tänkte att det nog är sista kvällen man kan sitta ute sådär sent så vi maxade med massa levande ljus, filtar och fårskinn. Efter middagen spelade vi monopol och åt lördagsgodis här ute.

Till middag blev det småplock. Nektarinsallad med tomater och burrata, grillad fetaost, ugnsbakad spetskål och chark bland annat.

Jag måste säga att den här tiden på året är otroligt härlig ändå.. Att få vara hemma och kunna njuta av såna här härliga sommarkvällar även efter semesterns slut känns så lyxigt. Det är som att man inte förväntar sig att kunna ha det så härligt vilket gör att man njuter av det så mycket mer?

I söndag lös flitens låga då vi fick en massa gjort i trädgården. Det brukar ofta bli smått kaos när alla är hemma och vi vuxna har massa saker att ta tag i men det gick ovanligt smooth och barnen kunde faktiskt sysselsätta sig lite själva emellanåt. På eftermiddagen åkte jag och Ellie för att fota ett kommande samarbete med Newbie. Älskar bilderna så mycket, måste printa ut någon och rama in. Mer bilder kommer längre fram!

Det var vår helg. Hoppas er har varit minst lika fin <3

Före och efter...

.. Fast tvärtom..

Känner ni också att det ända ni gör är att städa och plocka och att det ändå ser för J**ligt ut där hemma? Jag förstår verkligen inte hur vissa lyckas ha det sådär fint och undanplockat typ jämt!? Här är det oftast saker Ö V E R A L L T. Det tror man naturligtvis inte när man ser mitt Instagramflöde men jag vet inte hur många som hade velat följa mig om jag bara la ut bilder på hur mitt hem såg ut normalt sett..

OK, vi gör ett test.

Såhär såg mitt kök ut igår efter att jag dragit fram allt inför att laga två olika maträtter till veckan. När jag sedan ätit upp min lunch och tittade hit igen fick jag smått panik. Det fanns ju absolut ingenting i mig som varken ville, hade tid, lust eller ork att ta tag i det där. Men så tänkte jag - “det där kan bli ett kul blogginlägg” och då gick det lite lättare :)

Jaja, jag slog ju två flugor i en smäll. Kunde skapa innehåll OCH få ett städat kök. Undra dock hur länge städningen håller….

Det här med städ och konstant plock är faktiskt på riktigt ett problem tycker jag. Både att städa och att ha det stökigt tar så otroligt mycket energi. Vi med ADHD gillar ju att göra någonting EN gång för att sedan ha det klart. Är det något man inte kan göra EN gång så är det att städa. Det är som att kratta löv när det blåser - Man blir a l d r i g färdig.

Mitt enda lifehack är att ha en eller flera korgar som jag ÖSER ner allt bös i. Ofta sådant som ska till övervåningen t ex. Då kan jag gå ett varv på nedervåningen och lägga i sakerna i korgen för att sedan ta upp det till övervåningen. Oftast står dock den där korgen sen på övervåningen alldeles för länge innan den blir uppackad där..

Ja, sen kör jag naturligtvis “trapp-tricket”. Ni vet när man lägger allt som ska upp till övervåningen i trappen med hopp om att någon som går förbi ska ta upp det och lägga det på sin rätta plats? Det resulterar naturligtvis allt som oftast i att familjen ser de där högarna som någon slags hinderbana de ska försöka ta sig förbi..

Hur gör ni för att hålla ordning hemma? Är ni sådana där duktiga människor som plockar undan varje kväll?