Äppelknyten och meltdown

Vilken enorm kärleksbomb jag fick av er igår på mitt instagraminlägg. För mig har hela det här året varit ganska tufft, men det är inget jag direkt skrivit om. Jag tycker att det kan vara svårt att hitta den där magiska balansgången mellan vad jag vill dela och inte. Vad som känns för personligt liksom. Och jag har nog inte riktigt förstått mina egna känslor heller vilket har gjort att det har varit svårt att skriva om det. Men jag tror att det handlar om någon slags utmattning. Som kommer efter att jag jobbat dag och natt i två års tid samtidigt som jag roddat två små barn. Det har ju varit så roligt hela tiden att jag kanske inte förstått att jag borde saktat in lite. Så det här året har jag sakta fått äta upp konsekvenserna av det där gasandet. Jag har också förstått att det här med att jobba med sig själv som varumärke är väldigt speciellt. Och att det emellanåt kan vara väldigt svårt att skilja på sitt professionella och privata “jag” om ni förstår. Även om jag med mitt förstånd förstår att mitt “jobb-jag” och mitt “jag-jag” är två olika saker så är det lätt att ens värde inte är större än de jobb man får in eller de resultat man når. Förstår ni?

Hur som helst, det går fort i hockey och ena dagen flyger jag över hustaken och andra dagen ligger jag och krälar i jorden. Och kanske är det bra att dela detta med er, så att ni inte har uppfattningen om att jag är helt verklighetsfrånvänd och omänsklig? Och att det absolut finns en baksida med att vara egen företagare..

Så igår när jag bara kände att musten rann ur mig, släppte jag allt och gick ut i trädgården och plockade in massa äpplen. I frysen hade jag smördegsplattor och i skafferiet en burk med dulce de leche. Så jag ställde mig och gjorde de mest magiska och enkla små äppelknytena istället.

Jag kavlade bara ut smördegen lite, bredde på dulce de leche och strödde på lite flingsalt. Sen på med äppelskivor och vek kanterna över fyllningen. Pensla med vispat ägg och tjoff in i ugnen i 20 min på kanske 200 grader. Ett tips är att strössla med salta jordnötter eller pecannöter om du har hemma!

Mums!

Ni vet att jag blir gladast i världen när ni trycker på hjärtat här under? Och tar ni er tid att lämna en kommentar har ni gjort min dag! Det här med blogg och sociala medier är liksom ingenting utan kommunikationen med er som läser och följer!

Stor kram till er!

Ett barnfritt dygn

Efter ett år av pandemi och sjukdomar som avlöst varandra har vi lovat varandra att bli bättre på att ge varandra egentid. Tid att bara vara, se varann i ögonen och få tala till punkt. Att få återupptäcka varandra efter 6 år av småbarnsår kanske.. Det är så lätt att hamna i projektet “familj” och att ens relation hamnar sist när man har små barn. Men någonstans tänker jag att det är den där relationen allt det andra bygger på.

Så väldigt spontant checkade vi in på HotelJ som ligger i Nacka. Nära men ändå borta. Tillräckligt långt bort från Tvätthögen och byggprojekten hemma som kanske annars lätt stressar en lite grann. Man behöver ju inte sova borta men jag tycker att det är rätt skönt att släppa allt det där vardagliga som kryper på när man är hemma.

Utsikten från rummen på HotelJ är helt magiska. Vi bodde högst upp med utsikt över Djurgården, Lidingö och ja - typ hela Stockholm.

Jag som är höjdrädd fick hålla hårt i räcket här.. :)

Vi hann sitta en liten stund på terassen innan vi var tvugna att byta om och bege oss mot RestaurangJ där vi hade bokat bord för kvällen.

Det var egentligen inte meningen, men eftersom vi alltid är så sent ute så var den enda bordsbokningen som fanns kvar kl 17.00. Men det passade två utmattade småbarnsföräldrar ganska bra. För det slutade med att vi somnade runt 22.00 och sov till kl 09.00. Att snitta 11 timmar sömn händer iallafall inte oss särskilt ofta.

Hej hej!

Så efter en skön natts sömn var det magi att komma ner till det gamla sommar-residenset J´s Tornvilla och äta frukost. En sån här miljö hörni! Magi!

Så nu är jag laddad för en ny vecka med massa jobb!

Hoppas ni får en fin start på veckan idag!

Min alldeles egna lilla blomsterträdgård!

Min alldeles egna lilla blomsterträdgård. Tusen gånger härligare än ett trädgårdsland om du frågar mig. Förra året var första året jag prövade att sätta dahliaknölar. Jag hade en liten stackars pallkrage där jag satte några luktärter och två dahliaknölar. Luktärterna blev uppätna av rådjuren och jag tror att jag fick skörda EN stackars Dahlia av knölarna. Ja ni hör ju, min Dahliaerfarenhet var inte den bästa när jag påbörjade vårens projekt..

Men så i våras bestämde jag mig för att jag minsann ville pröva på att sätta lite sommarblommor ändå, med utmaningen att vi nästan inte är hemma någonting i juli när de behöver som mest bevattning. Så i våras när hela familjen var hemma i corona-karantän var jag ute och grävde och grävde och grävde i trädgården. Och till slut blev det klart. Min alldeles egna lilla blomsterträdgård!

Här har jag nu tre sorters Dahlior, massa sömtutor, några vallmopioner och två sorters aster och så en hel pallkrage fylld med vita enkla rosenskäror. Jag har redan så mycket ideer för vad jag ska plantera nästa år och jag längtar redan tills dess! Det blir absolut flera sorters rosenskära, ännu flera sorters Dahlior och så ska jag testa Malva och blomstermorot. Astrarna skippar jag nog nästa år.. De plantor som blir över sätter jag ut lite varstans där de får plats i perennrabatterna för det ser så fint ut nu i augusti-september när det blommar överallt!

Längs med rosenbågen som står vid ingången klättrar en clematis “summer snow” och jag ser framför mig hur hela bågen kommer att vara inklädd nästa sommar. Åh - vilket längt!

Jag har helt klart fått mersmak på det här med blommor!

September <3

Tänk att vi redan är i mitten på september och att hösten börjar smyga sig på sådär snällt. Ännu räcker det att ha på sig en stickad tröja och sneakers på morgonen och vindarna är mer friska än kalla. I mitt trädgårdsland blommar blommorna för fullt och går man omkring där är det svårt att tro att vi snart är inne i oktober. Hoppas frostnätterna håller sig borta länge till så att Dahliorna och rosenskärorna får glänsa i sin prakt ett bra tag till.

Imorse, efter att jag lämnat barnen på skola och förskola som i sig är en bedrift. Att klä på, utfodra, komma ihåg alla möjliga galonisar, tofflor, mössor och papper. De gånger allt går smidigt kan man nästan köpa sig en trisslott eller nåt. Hur som helst, när jag kom hem efter det maraton det är att lämna barnen så plockade jag ett gäng blommor och skördade en skål med plommon innan jag satte mig för att påbörja arbetsdagen.

Jag älskar mitt köksskåp som jag köpte på Överjärva antik i Solna i våras. Det är fyllt med alla mina köksfavoriter och härom veckan fyllde jag på det med lite nya favoriter från sommarens loppisar.

De här små söta glasen på fot köpte jag faktiskt i måndags på Butik Sörgården som ligger ett stenkast från där jag bor. Den finaste lilla blomsterbutiken som en tjej som heter Anna driver. Hon säljer även en del inredningsdetaljer och lite utvalda vintagefynd. Har du vägarna förbi Spånga så ska du definitivt titta in där!

Den lilla träskålen är från Bergenströms rekvisita på deras sommarloppis på Gotland. Älskar att hitta såna där små detaljer på loppisar!

Den lilla flaskan som rosenskärorna står i fiskade Ola upp när han snorklade kring bryggan på landet i sommras. Man hittar ofta små fynd där och det som är fint tar vi upp och sparar. Förr slängde man nästan allt bös direkt i vattnet vilket är hemskt förstås. Men lite häftigt är det också att hitta fynd från svunna tider.

Mormors gamla servis såklart, som används året om!

Och en herrans massa plommon som vi äter exakt precis som de är.

Nu ska jag hälla upp ett glas vin och bänka mig i soffan framför “Älska mig”.

Tryck gärna på det lilla hjärtat om du gillar inlägget.

Så var hösten här med krispig luft, kalla mornar, långbyxor och varma koftor och än så länge tycker jag att det känns väldigt mysigt med lite kyligare väder och mörkare kvällar. Men fråga mig igen om någon månad, då är jag nog inte lika kaxig :)

Vi är verkligen rika på äpplen i år! Jag har inte bokat tid för mustning men vi måste nog nästan göra det! Annars blir det äppelmos och pajer tills det står oss ut ur öronen! Vi får se om det finns någon ledig tid i närheten!

Nu är jag tillbaka efter en lång sommar och ser fram emot en spännande höst. Jag hoppas att ni följer med!

kram