Historien om våra matbord – en följetong i många akter

Våra matbord har verkligen en egen historia här hemma. Vi hade länge ett långtidslånat bord från min svåger, men när vi skulle lämna tillbaka det, började jakten på det rätta bordet. Och det var inte lätt att hitta något som kändes rätt. Det här bordet hittade jag på Blocket för något år sedan och skickade mannen för att hämta det. När det väl kom hem var det inte riktigt som jag hade föreställt mig. Sedan dess har det hunnit åka upp och ner från källaren några gånger. Det här är faktiskt vårt tredje matbord på bara ett års tid, och min man är lagom nöjd med alla dessa bordsvändor. Men måtten är helt perfekta för vårt kök, så i väntan på det där riktiga drömbordet får det här fungera så länge.

Här är bordets alla olika skepnader.

Att välja rätt färg – rostrött var det enda rätta

Efter mycket funderande bestämde jag mig för att ge underredet en ordentlig makeover. Jag föll för en varm roströd nyans från Jotun som heter Welcoming Red. Färgen känns som en perfekt kombination av karaktär och värme – precis det jag ville att bordet skulle utstråla. När jag äntligen stod där med penseln i handen idag, kändes det direkt att det här var rätt beslut. Underredet fick en helt ny energi, och det är så roligt att se hur något så enkelt som färg kan ge ett så stort lyft.

Bordsskivan – en process i sig

Bordsskivan har också fått sig en omgång. Ursprungligen var den betsad i en ljus vit nyans, men det kändes aldrig helt rätt. Jag slipade ner skivan och behandlade den med hårdvaxolja, men resultatet blev lite för gult för min smak. Så jag provade något nytt – vitpigmenterad linoljesåpa. Och där satt det! Ytan blev precis så mjuk och naturlig som jag hade hoppats på, och nu känns det som att skivan och det roströda underredet äntligen hittat varandra.

Resultatet så här långt

Det är något speciellt med att ge en möbel nytt liv. Även om det här inte är mitt drömbord, har det med sin nya look blivit något som verkligen fungerar här hemma. Kombinationen av den roströda färgen och den naturliga bordsskivan har gjort att bordet känns mer som en del av vårt hem än det någonsin gjort tidigare. Det är inte perfekt, men just nu får det duga – och jag känner mig nöjd med att ha gett det en ny chans istället för att ge upp. Och vem vet - plötsligt dyker bordet med stor B upp.

Vilken version tycker ni bäst om?

VAB, skolbarn och höstens första frost – tankar om livet just nu

Inlägget innehåller en annonslänk till Panduro

Veckan började med VAB, vilket inte händer lika ofta längre. Det slog mig hur mycket det har förändrats nu när barnen är större. Jag minns tillbaka till när de var små, särskilt under pandemin, och hur ofta jag behövde vabba. Jag räknade ut att jag under vissa perioder vabbade så mycket som 50% av tiden. Vilken otrolig stress det var! Det är inte konstigt att jag började känna utmattningssymptom efter den tiden. Tacksamheten över att den perioden är förbi är stor samtidigt som stressen över att tiden går för fort ständigt infinner sig..

Tänk att barnen har blivit så stora! Då och då dyker gamla bilder upp i mobilen och påminner mig om hur fort tiden faktiskt går.

Igår vaknade vi till frost här i Stockholm, vilket fick mig att inse att löven snart kommer att skifta i färg. Trots kylan och mörkret har hösten något särskilt ändå. Jag älskar att få tända ljus, dra på mig raggsockorna och bara mysa in mig. Det är något med den där krispiga höstluften som gör att man vill kura ihop sig och skapa den där extra värmen hemma.

På tal om hemmet, jag fick äntligen städat mitt kontor, och det gjorde att jag verkligen uppskattade hur mysigt det är att sitta där. Det är som om en ordning utifrån ger ro inombords, och plötsligt känns det som den perfekta platsen för att vara kreativ.

En annan höstig sak jag hann med var att koka en stor sats äppelmos. Det är något speciellt med hemmagjord äppelmos, särskilt när den är lite klumpig – precis som jag vill ha den. Jag tog dessutom lite extra socker, för varför inte? Det blev så gott!

Jag kände mig dessutom som en riktigt bra förälder eftersom jag beställt hem lera från Panduro lagom till höstens första VAB-dag. Det är den där lufttorkande leran, och jag måste erkänna att jag tycker det är minst lika roligt som barnen att skapa med den. Jag beställde ett helt set med tillbehör också – du hittar det här om du också vill pyssla i höst.

Vilka alster vi skapat va? Mini-me ville göra exakt samma saker som jag ville göra. Älskling <3

Och förresten, nu har jag bloggat lite mer aktivt i en månad. Det känns som en liten milstolpe för mig eftersom jag verkligen ville ge bloggandet en chans igen. Jag skrev för en månad sedan att jag skulle prova och se hur det känns – och här är vi nu!

Så vad tycker ni, ska jag fortsätta?

Före och efter...

.. Fast tvärtom..

Känner ni också att det ända ni gör är att städa och plocka och att det ändå ser för J**ligt ut där hemma? Jag förstår verkligen inte hur vissa lyckas ha det sådär fint och undanplockat typ jämt!? Här är det oftast saker Ö V E R A L L T. Det tror man naturligtvis inte när man ser mitt Instagramflöde men jag vet inte hur många som hade velat följa mig om jag bara la ut bilder på hur mitt hem såg ut normalt sett..

OK, vi gör ett test.

Såhär såg mitt kök ut igår efter att jag dragit fram allt inför att laga två olika maträtter till veckan. När jag sedan ätit upp min lunch och tittade hit igen fick jag smått panik. Det fanns ju absolut ingenting i mig som varken ville, hade tid, lust eller ork att ta tag i det där. Men så tänkte jag - “det där kan bli ett kul blogginlägg” och då gick det lite lättare :)

Jaja, jag slog ju två flugor i en smäll. Kunde skapa innehåll OCH få ett städat kök. Undra dock hur länge städningen håller….

Det här med städ och konstant plock är faktiskt på riktigt ett problem tycker jag. Både att städa och att ha det stökigt tar så otroligt mycket energi. Vi med ADHD gillar ju att göra någonting EN gång för att sedan ha det klart. Är det något man inte kan göra EN gång så är det att städa. Det är som att kratta löv när det blåser - Man blir a l d r i g färdig.

Mitt enda lifehack är att ha en eller flera korgar som jag ÖSER ner allt bös i. Ofta sådant som ska till övervåningen t ex. Då kan jag gå ett varv på nedervåningen och lägga i sakerna i korgen för att sedan ta upp det till övervåningen. Oftast står dock den där korgen sen på övervåningen alldeles för länge innan den blir uppackad där..

Ja, sen kör jag naturligtvis “trapp-tricket”. Ni vet när man lägger allt som ska upp till övervåningen i trappen med hopp om att någon som går förbi ska ta upp det och lägga det på sin rätta plats? Det resulterar naturligtvis allt som oftast i att familjen ser de där högarna som någon slags hinderbana de ska försöka ta sig förbi..

Hur gör ni för att hålla ordning hemma? Är ni sådana där duktiga människor som plockar undan varje kväll?