Har Instagram gått över styr?

Nu när jag har fotat lite för bloggen igen så inser jag varför jag tappat gnistan och inspirationen till att fota och lägga upp bilder på Instagram. På Instagram ryms EN bild. EN bild som syns i kanske EN sekund. Och den lilla bilden konkurrerar med tusentals andra liknande bilder tagna av duktiga kreatörer med avancerade kameror. Kraven på vad den där ENDA lilla bilden ska leverera blir ju inte riktigt klok.

Så nu när jag åter tog kameran och kravlöst fotade lite, allra helst som i helgen med mobilen, mindes jag hur mycket jag har tyckt om att fota till just bloggen. Att skapa något större, en helhet, berätta en längre historia. Jag inser också hur mycket härliga bilder jag har från gamla blogginlägg som aldrig skulle kvala in i Instagram-flödet men som jag ändå tycker väldigt mycket om.

Namnet “Instagram” kommer från en kombination av "instant" och "telegram" alltså ett omedelbart meddelande eller ett ögonblick som delas. Idag kan många Instagramkonton, iallafall de i min bransch, mer liknas vid redaktionella magasin. Det som från början var en plats där man delade små glimtar av sin vardag och följde sina kompisar har utvecklats till något helt annat, därtill har utbudet av högkvalitativa inredningskonton vuxit explosionsartat.

Det har varit en otrolig resa att vara med på egentligen.. Det är lätt att glida iväg i tanken och fundera på hur Instagram och sociala medier överlag kommer att se ut i framtiden..

Hur känner du inför Instagram och den utveckling som skett?

Hösttankar och Recept på Smörstekta Äpplen

Doften av fallfrukt är verkligen höst för mig. Det tillsammans med den där lite kraftigare vinden som drar igenom lövträden så det susar sådär krispigt..

Jag har så länge jag kan minnas haft ångest och känt en oro i kroppen såhär års när sommaren börjar gå mot sitt slut. Men sen förra hösten så känns det som att jag landat i att hösten är en rätt ok tid. Till och med rätt härlig. När jag tänker på det så upplever jag våren och sommaren som rätt hetsiga och kravfyllda. Alla har så höga förväntningar och det är så mycket man ska hinna med. Och så ska man verkligen N J U T A och passa på. Då kommer hösten sen som en mjuk kram som omfamnar och viskar “Nu är det dags att varva ned”.

Hur som helst. Äpplenas tid är här och i år dignar träden av frukt här i Stockholm. Vi är verkligen inga förebilder i att ta hand om det ätbara i trädgården men i år ska jag verkligen försöka att ta hand om alla äpplen. Förutom att vi försöker musta så äter vi dem direkt som de är. Jag, som är en havregrynsätare av rang skär ofta ner ett äpple och lägger i gröten. Det funkar som både frukost och lunch när orken till att fixa lunch tryter. Och orken tryter ofta kan jag säga.. Ett lite lyxigare alternativ är det som jag gjorde idag. Att smörsteka äpplena och lägga på gröten.

Recept till 4 portioner :

4 äpplen
2 msk honung
Kanel
Smör

Gör så här :
Skär äpplena i klyftor eller bitar. (ta bort kärnhuset).
Värm upp en stekpanna på medelhög värme och smält en rejäl klick smör där i.
När smöret är gyllenebrunt häller du ner klyftorna och vänder då och då.
Tillsätt honung och krydda dem med kanel efter ca halva stektiden.

Servera till gröten tillsammans med valfri mjölk. (Jag föredrar havremjölk).

Ok, ska jag börja blogga igen?

Nu låter det som att jag en dag tog beslutet att sluta blogga och det har jag ju egentligen inte gjort men då mitt senaste blogginlägg skrevs i mars så kan man väl inte direkt kalla mig en frekvent bloggare?

Med det sagt har en längtan efter att få skriva av mig vuxit fram inom mig ett tag nu. Jag vet inte hur många captions på Instagram jag påbörjat för att sedan radera dem igen. Jag har så mycket jag vill säga och så många tankar i huvudet och känslor i kroppen men jag vet inte riktigt vad (vart?) jag ska göra av dem. Instagram är inte riktigt rätt forum. Kanske kan bloggen få vara det?

Jag frågade er på Instagram-stories igår om ni läser bloggar, jag själv gör det nämligen inte. Jag är kanske lite för rastlös för det och allt ska ju gå så fort och vara så effektivt nu för tiden. Det känns nästan som att allas våra hjärnor är smått förstörda av det snabba innehåll vi matas med dagarna i ända. Med det sagt är det kanske just en blogg vi behöver? Något som får oss att sätta oss ner en stund och inte göra tusen andra saker samtidigt? Något som får oss att landa lite?

Jag vill fylla den här bloggen med allt som är livet. Jag vill skriva om att vara kvinna och mamma. Om hormoner, pms, relationer och det komplexa med att som kvinna och mamma ha en ADHD-hjärna samtidigt som man förväntas rodda en familj. Jag vill skriva om inredningsprojekt och trädgårdsdrömmar, kanske om någon härlig höstoutfit jag drömmer om eller om ett renoveringsprojekt jag påbörjat. Jag vill att allt ska rymmas här. Att allt ska kunna få ta plats.

Jag är en känslomänniska av rang så mitt humör och min motivation för det mesta jag tar mig an i livet går upp och ned som en berg- och dalbana. Det är allt eller inget, högt eller lågt. Men jag hoppas att det här kan få vara en plats där HELA jag kan få ta plats. Precis som hela du är välkommen att vara här. Precis som just du är.

Jag lovar er att jag ska provblogga frekvent hela september om ni lovar mig att ni är delaktiga. För utan er pepp, era frågor, tankar och kommentarer kommer jag att tappa gnistan väldigt snabbt.

Lovar ni mig att ni är med mig?