Starta Eget – Digital Kurs nu Live! Ta steget och förverkliga dina drömmar!

Efter veckor av planering, hårt arbete och inspiration är jag så otroligt glad att äntligen kunna meddela er att: min digitala kurs nu är live! Den här kursen är skräddarsydd för alla er som drömmer om att starta eget företag, men som kanske inte vet var ni ska börja, eller som behöver en knuff i rätt riktning.

Oavsett om du redan har en affärsidé eller bara bär på en stark längtan om att ta kontroll över ditt liv och din framtid, så är den här kursen för dig.

Vad handlar kursen om då?

Den här kursen ger dig de praktiska verktyg, strategier och den motivation du behöver för att ta steget och skapa ditt eget företag. Du kommer att få hjälp att:

• Bygga ditt självförtroende och entreprenörs-mindset

• Identifiera din drivkraft och skapa en konkret affärsidé

• Förstå grunderna i företagande, från registrering till bokföring

• Lära dig hur du bygger en stark digital närvaro och marknadsför ditt företag effektivt

Alla moduler är designade för att ge dig en steg-för-steg-vägledning, där du efter varje moment känner att du kommer närmare din dröm om att vara egen företagare.

Vem är kursen för?

Kursen är för dig som:

• Drömmer om att starta eget företag men inte riktigt vet hur du ska börja

• Vill ha en tydlig plan och verktyg för att gå från idé till verklighet

• Behöver motiverande coachning och praktiska tips för att våga satsa på din dröm

• Letar efter inspiration och en gemenskap där du inte är ensam i din resa

Vad du kan förvänta dig

• Korta och fokuserade videolektioner: Du kan välja att lyssna på föreläsningarna live eller ta del av kursen när det passar dig, i din egen takt.

• Praktiska övningar: Varje modul innehåller övningar som hjälper dig att tillämpa det du lär dig direkt.

• Stöd och gemenskap: Du får tillgång till en exklusiv FB-grupp där du kan ställa frågor, dela dina framsteg och få stöd från andra deltagare.

• Tillgång till en exklusiv medlemssida här på emeliesundberg.se med lathundar, intervjuer, filmklipp mm.

Varför ska du anmäla dig nu?

Att starta eget företag handlar inte bara om att ha en bra idé – det handlar om att våga ta steget och tro på dig själv. Och det är precis det jag kommer att hjälpa dig med i den här kursen.

Platserna är begränsade så det är först till kvar som gäller!

Hur anmäler du dig?

Det är enkelt! Klicka på länken HÄR för att läsa mer om kursen och anmäla dig. Missa inte chansen att komma igång redan idag!

Jag är så otroligt exalterad över att få dela med mig av allt jag har lärt mig under min egen resa som entreprenör. Den här kursen är inte bara en guide till att starta eget – det är en kurs som handlar om att våga satsa på sig själv och sina drömmar. Och jag är så redo att hjälpa dig ta ditt första steg mot ett liv där du är din egen chef!

Dags att ta första steget – anmäl dig nu!

Drömmer du om att starta eget företag, men vet inte hur du ska börja?

Idag frågade jag på Stories hur många av er som drömmer om att starta eget företag. Hela 69 % svarade ja.

När jag frågade om anledningen till att ni inte vågat testa svarade 58 % av er att ni inte visste vilket område ni skulle starta företag inom och 31 % svarade att ni har idéer men att ni inte riktigt vågar ta det där sista steget.

Den här lilla undersökningen var precis den knuff JAG behövde för att äntligen våga berätta för er vad jag har på gång.

Jag håller nämligen - i skrivande stund - på att snickra ihop en digital kurs på just det här temat.

Kursen heter “Våga satsa på din dröm – Starta eget företag” och är kursen jag själv hade behövt när jag (på stapplande steg) startade företag för snart sju år sedan.

Den här kursen kommer att ge dig ALLT du behöver för att starta och bygga ditt eget företag. Du kommer få hjälp att övervinna dina rädslor, omvandla din passion till en affärsidé och ta de praktiska stegen mot att registrera och marknadsföra din verksamhet. Dessutom får du tillgång till en exklusiv FB-grupp där du får stöd och kontakt med likasinnade genom hela processen.

Det här är verkligen en PERFEKT spark i baken för dig som drömmer att ta din dröm och dig själv på allvar och VÅGA leva det liv du drömmer om.

Jag är så obeskrivligt taggad på att få peppa och pusha dig hela vägen i mål!

Håll ögon och öron öppna, för snart snart snart kommer det finnas möjlighet att anmäla sig till detta!

Och skriv för guds skull upp dig på min mail-lista så att du inte missar allt som komma skall!

Vadå maillista? Mer spam!?

Nyhetsbrev. Det låter ju SÅ uråldrigt, säljigt och spammigt. När jag hör ordet känns det lite som att någon vill ta stryptag om mig, låsa in en del av mig i en cell, hjärntvätta mig och slänga bort nyckeln. Nä nu kanske jag överdriver men jag har iallafall ingen positiv känsla kopplad till det ordet.

HUR som haver. Jag har blivit med en. En maillista alltså. Inte för att spamma dig utan för att ha ett annat sätt att nå dig på om Instagram skulle går under (om det inte redan gjort det…snark)

Jag har spännande saker på gång och jag tror att just DU vill hänga med på den resan och inte vill MISSA något. Om du finns med på min maillista kommer du att vara först att få veta vad allt som komma skall.

Vad får du ut av det då?

Jag tror att du som skriver upp dig på min maillista är nyfiken på mig och det jag gör. Att du inspireras av mitt företagande, min inredning, mitt fotograferande eller mitt sätt att leva. Jag ger dig något som du vill fortsätta att ta del av.

Pröva att signa upp dig! Det är gratis och du kan naturligtvis när som helst stoppa din prenumeration. Jag vill ju bara prata och inspirera dig om du vill lyssna! Ses vi på mailen?

Ps. Du kommer att få ett bekräftelsemail på din prenumeration som förmodligen kommer att hamna i din skräppost. Glöm inte att kolla där och bekräfta!

Om att springa varje dag..

Den 7 april bestämde jag mig. Jag skulle pröva att springa varje dag under en veckas tid. Om det kändes bra skulle jag fortsätta. Någon vecka innan hade jag varit med min bror i Spanien och sett honom köra sin “runstreak” och blev både imponerad och motiverad. Kanske framförallt för att jag inte sett honom träna sen han var i tonåren. Men nu hade han sprungit varje dag i snart ett år.

Alla vet vi ju att vi ska röra på oss, man kan till och med få träning på recept nu för tiden. Stillasittande har blivit en folksjukdom som är farlig på riktigt. Motsatsen, att röra på sig har hur många positiva fördelar som helst. Dels stärker man musklerna, vilka i sin tur skyddar skelettet och lederna, men man minskar också risken för flera sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och flertalet cancerformer.

Men! Kanske ännu viktigare (iallafall för mig..) Fysisk aktivitet gör också att det bildas fler små blodkärl i hjärnan vilket leder till en ökad tillförsel av syre och näringsämnen till hjärnvävnaden vilket kan förbättra hjärnans funktion. Det påverkar minne, inlärning, kreativitet och koncentrationsförmåga på ett positivt sätt. Dessutom ökar det dopaminet, något vi med ADHD har mindre av (eller sämre upptagningsförmåga av).

Det senaste har varit min starkaste drivkraft till att springa just v a r j e dag. Jag har alltid varit ganska bra på att träna och röra på mig på olika sätt men just det där med att verkligen få upp pulsen varje dag är något alldeles speciellt. Och för en ADHD-hjärna som har extra svårt med minne, fokus och koncentration ser jag det som min medicin.

Ok, men det här med Runstreak då, vad är det? Jo. En RunStreak innebär helt enkelt att du springer varje dag. Det behöver inte var långt eller snabbt, men för att officiellt kunna räknas in i din RunStreak ska sträckan vara minst 1,6 km, d.v.s. en engelsk Mile. Du håller själv koll på att du springer varje dag och när du sprungit minst 365 dagar i sträck kan du ansöka om att bli listad i den svenska listan hos Streak Runners International. 

“Att springa långsamt och se sitt runstreak-pass som daglig rörelse och ännu hellre vila i rörelse är viktigt för att hålla sig skadefri. Vill man springa längre och/eller fortare så kan man göra det när det passar i ens träningsupplägg, men det har egentligen inte så mycket med runstreaken att göra.”

— Runstreak Sverige

Låter man bli att springa en dag, oavsett anledning, börjar man om på dag 1 igen nästa gång man springer.

Jag har nu sprungit varje dag i lite mer än 5 månader vilket känns HELT sjukt. Jag har gått igenom flera prövningar som matförgiftning, överbelastade vader och anklar och förkylningskänningar men genom att ha dagar och perioder av extremt långsam, kort och mjuk löpning har jag tagit mig igenom dem utan att behöva avbryta.

Fördelarna med att göra en Runstreak är att jag inte behöver tänka. Ni vet de där dagarna när man skjuter på träningen så långt man bara kan och håller på och dividera fram och tillbaka och har tusen anledningar till att strunta i att träna den dagen? Det absolut bästa med att göra en runstreak är att man slipper tänka och dividera. Det är bara något som ska göras.

Nackdelen eller risken med Runstreak som jag ser det är att det lätt kan bli lite maniskt. Har man sprungit i 100 dagar kan man lätt bli lite manisk och det kan kännas väldigt surt att behöva avbryta om man blir sjuk eller överanstränger en muskel. Här måste man gå in med inställningen att det viktigaste är rörelsen och hälsan och inte striken i sig. Behöver man vila så börjar man bara om igen från dag 1 när man återhämtat sig. En annan nackdel som jag ser det är att jag har styrketränat betydligt mindre sedan jag började springa varje dag. Det blir lite knepigt att få in ett ytterligare träningspass på gymmet. Både tidsmässigt men också motivationsmässigt. Där behöver jag bli bättre men kanske blir det enklare i höst. Då kan jag springa på löpbandet 2 gånger i veckan och sen köra ett pass styrketräning. Det återstår att utvärdera.

I övrigt så är en lugn jogg på 2 km på mjukt underlag rätt skonsamt för kroppen. Det handlar inte om att maxa varje dag, snarare tvärtom.

Jag har siktat på att jogga i 20 min per dag vilket brukar bli 2-3 km. Vissa dagar springer jag längre, i perioder har jag bara sprungit kortast möjliga sträcka, dvs 1 mile (1.61 km), om jag känt mig överansträngd eller lite småhängig. Andra perioder har jag sprungit betydligt längre. Det viktigaste är inte hur långt eller snabbt utan att man komma ut.

Vad tänker du om detta? Blir du sugen eller avskräckt? Triggad eller inspirerad?

Jag var 37 år när jag fick min ADHD-diagnos.

Såhär skrev jag på Instagram den 6 september 2023.

37 år. Så många år tog det av rastlöshet och inre oro. Koncentrationssvårigheter och en oförmåga att skapa struktur. 37 år av att kasta sig ut och gå all in för att sedan krascha. Av att inte förstå varför vissa saker varit så svåra för mig men så lätta för andra. De återkommande depressionerna. Ätstörningarna. Svårigheterna med att komma igång. Och komma ihåg. Oförmågan att slutföra. Utvecklingen av tvångsmässighet då jag så ofta glömt att låsa, dra ut strykjärnssladdar eller stänga av spisplattor. De ständiga letandet efter allt. Att inte kunna hänga med på lektioner eller i samtal för att tankarna konstant flyger iväg någon annanstans. Den outhärdliga känslan av uttråkning och kryp i kroppen.. De obetalda räkningarna.. Den ständiga prokrastineringen och hyperfokuset som gör att jag inte kunnat sluta när jag väl kommit igång..

37 år tog det innan jag själv första gången tänkte ADHD. Och sökte efter svar. Så som jag alltid sökt efter svar. Sex månader senare har jag det nu på papper.

ADHD med huvudsakligen ouppmärksam form.

En diagnos förändrar inte livet som varit men den kommer med en förklaringsmodell som skapar nya möjligheter för livet jag har framför mig. Och den förändrar sättet jag ser på mig själv.

Jag har alltid känt mig annorlunda men aldrig kunnat sätta ord på hur. Jag har haft så höga krav på mig själv och varit så otroligt frustrerad över att jag inte klarat av att göra både det jag vetat att jag borde och det jag vetat att jag egentligen klarar av. Jag har lagt ner så mycket tid och energi på att klara av det andra klarat att göra med vänsterhanden men ändå konstant blivit besviken på mig själv.

Tänk om jag förstått vad mina utmaningar bottnat i tidigare? Undra vad som hade hänt då? Kanske hade jag sluppit en del lidande på vägen? Kanske hade jag känt mig mindre ensam?

Nåja. Jag kan inte förändra det som varit men jag kan förändra det som komma skall. Jag kan ha en annan förståelse och en snällare röst. Och jag kan sluta slå på mig själv för mina tillkortakommanden och istället klappa mig på axeln för allt jag åstadkommit, klarat av och KLARAR av. Trots ADHD.

Att få en ADHD-diagnos i vuxen ålder

Lättnaden som kom med diagnosen är svår att förklara. Inte på grund av diagnosen i sig utan pga den förklaringsmodell diagnosen kom med. Helt plötsligt fick jag äntligen en förklaring och ett varför. Min hjärna fungerar faktiskt annorlunda och DET förklarar mina svårigheter.

Svårigheterna jag upplevt under hela livet har framförallt varit just en inre rastlöshet med mycket oro och ångest. Återkommande och ihållande melankoli. En hjärna som aldrig slutar snurra, koncentrationssvårigheter, minnesstörningar och ett onormalt starkt motstånd till att göra “tråkiga” saker. Jag har ett svagt arbetsminne, överkänslighet mot skav, både psykiskt och fysiskt och svårt med struktur och att hålla mig till en planering. Jag älskar att påbörja roliga projekt men är sämre på att avsluta dem och saker som inte får igång mitt belöningssystem kräver en enorm ansträngning. Jag är impulsiv och söker ständigt efter nya saker att “gå igång” på.

Allt det där ställdes på sin spets när jag blev förälder och inte längre hade möjlighet till återhämtning eller att faktiskt krascha. Med andra ord, de strategier jag skapat under åren gick inte att använda längre. Som förälder behöver du orka även efter jobbet. Och till slut säger hjärnan och kroppen stopp.

Jag tror att det här första året efter att jag fått min diagnos har varit lite av en smekmånadsfas. Lättnaden jag upplevde efter att äntligen få landa i en förklaring och ett varför har lagt sig. Fasen jag är i nu är lite mer utforskande och.. tråkig.

Jag går lite med känslan - jaha, och nu då?!

Med det sagt har jag nu påbörjat en utbildning som kommer att göra mig till ADHD-coach. Det här är något som legat och grott i mig i över ett år och nu kändes det som att stjärnorna faktiskt stod rätt. Jag vet inte hur mycket jag kommer att jobba som coach i framtiden, det får tiden utvisa. Jag går kursen framförallt för att utbilda mig själv och förhoppningsvis landa i vad jag och min hjärna behöver för att kunna leva mitt bästa möjliga liv.

Det är nog inte alla som vet att jag även är utbildad Socionom. När jag började socionomprogrammet var det just på grund av en längtan att få hjälpa människor att må så bra som möjligt. Min plan var att utbilda mig vidare till psykoterapeut men sen tog min kreativa (och otåliga) sida över och arbetslivet tog en annan riktning.

Med det sagt så tror jag att den här coaching-utbildningen kommer att komplettera min socionomutbildning väldigt bra och jag är väldigt nyfiken och pirrig över vilka nya vägar som kommer att öppnas i och med den.

Livet är en berg och dalbana och det är bara att hänga med.

Vad tänker ni när ni läser det här?