Vikten av återhämtning

Ännu en dag där solen kikade fram mellan molnen och fyllde mitt sinne med ny energi. Igår skrev jag på Instagram och nästan ursäktade mig för att jag ens lyfte vädret som ett ämne att prata om. Det finns väl inget vi svenskar är mer enade kring och pratar så mycket om som vädret? Det känns som en sån klyscha på något vis samtidigt som det antagligen finns en anledning att ämnet får tar så stort utrymme i våra liv. Solen ger energi, helt klart.

Apropå energi så har min varit otroligt låg de senaste veckorna, precis som jag skrivit om tidigare. Jag trodde nog att det var en tillfällig vintertrötthet men när mitt mående eskalerade i början på förra veckan med yrsel och kraftlöshet i ben, armar och händer som avslutades i en panikångestattack när jag stod och lagade mat i tisdags kväll ringde en stark varningsklocka inom mig. Jag har varit alldeles för hård mot mig själv och pressat mig för hårt. Det i kombination med att jag inte tagit hand om mig själv ordentligt med motion, mat, sömn och återhämtning gjorde nog att kroppen sa ifrån.

Min kropp är kanske extra känslig på det viset eller så är den precis som den ska vara. Den behöver rutiner, återhämtning och vila. Min hjärna snurrar konstant och det är väldigt svårt att skilja på jobb och fritid för mig just nu. Jag hämtar till exempel gärna barnen tidigare för att sen sitta och jobba på kvällen, ofta hinner jag inte träna. Bara en sådan sak som att det första och sista jag gör innan jag somnar eller vaknar är att scrolla igenom mitt Instagramflöde? Både för att kolla av läget rent generellt men också för att kolla engagemang och statistik på det jag gjort under dagen. Instagram är på många sätt en inspirerande och positiv plattform men det är också en plats där man blir värderad och betygsatt. Man får snabb bekräftelse när man gör något bra men det är också lätt att klanka ner på sig själv när det går sämre. Är det då ett bra sätt att börja och avsluta dagen där inne? Nej, såklart inte.

Mitt mående har såklart inte med Instagram per se att göra, men det där instinktiva Instagramscrollandet i tid och otid är ett så uppenbart exempel på hur hjärnan aldrig får vila och ett exempel som jag tror att många kan känna igen sig i.

Jag har haft panikångestattacker och haft utmattningssymptom en gång tidigare (för mer än 10 år sen) och på grund av det kände jag igen de smygande symptomen - men jag blev ändå överrumplad. Jag kände inte att det var på väg. Jag har ju precis haft en skön julledighet och jag har absolut inte jobbat ihjäl mig utan verkligen tagit en paus från allt! Men jag vet ju innerst inne att det inte är så utmattning fungerar. Jag har haft ett utmanande år och pressen på mig ÄR stor. Inte minst den press jag sätter på mig själv. Jag har nog bara inte förstått det eller lyckats formulera det för mig själv.

Så nu står promenader i tystnad på schemat. Och mobilfritt på mornar och kvällar. Hjärnan behöver återhämta sig och jag behöver tid att låta tankarna få spelrum. Och så ska jag se till att träffa andra kollegor minst en gång i veckan för att bolla hela den här frilans-prylen. Jag älskar verkligen att fota, styla, podda, skapa innehåll och ja - allt det där jag gör. Men det är otroligt lätt att hamna i en fälla där man jämför sig med andra och är för hård mot sig själv. Och där vill man inte vara. Där får man inte vara.

Det är ingen fara med mig just eftersom jag förstod och tog det här varningstecknet på allvar och jag mår redan mycket mycket bättre. Men jag vill ändå dela det med er för att jag vet att det är så vanligt och att allt blir så mycket enklare om vi pratar om det, än om vi bara håller det för oss själva.

Det finns ingen som du.

Kram

En gråare onsdag

Ännu en grå dag. Solen får gärna kika fram och med den sin energi, för hjälp vad seg jag blir av detta gråa ruggiga väder. Sen att det är 10 grader varmt gör det väl knappast bättre? När vårblommorna visar sig i trädgården och körsbärsträden blommar i Kungsträdgården då undrar man verkligen vad som håller på att hända med världen..

Jag och Charlie har hållt oss inne. Min ständiga följeslagare som börjar bli gammal. Sent igår kväll hoppade han upp i sängen och kröp nära nära och jag kom på mig själv med att det legat ett barn där de senaste 5 åren vilket gjort att han fått hålla sig till fotänden. Nu fick han ligga sked med mig istället. Jag vet att hans tid är begränsad och det väl inte mer än rätt att han får ta lite mer plats i sängen igen, nu när barnen sover i sina egna sängar? Nåja, åtminstone några timmar varje natt..

På bordet ligger böckerna jag läser mest just nu., Livsjournalen -min nya kalender, Frida Ramstedts “Handbok i Inredning och styling” och Sofia Woods kokbok. Julrosen på vardagsrumsbordet fick jag av min svärmor häromdagen. Den ska jag plantera ut i rabatten i vår men tills dess njuter jag av den inne. Vippjasminen i fönstret mår inget vidare. Jag köpte två på Ulriksdal förra veckan och båda har torkat.. Tror ni att jag kan få den att överleva?

Till lunch blev det rester från i förrgår. Ja, den här tomatpastan åt vi både i förrgår och igår till middag. Den var populär hos alla och med burrata till blir den sådär krämigt magisk! Det flesta maträtter blir ju faktiskt godare efter några dagar, tycker ni inte? När de får stå och gotta till sig i kylen. Receptet kommer från Sofia Woods bok Chez Wood som jag betar av recepten en efter en!

Hur inreder vi 2020?

Så var veckan igång och jag känner mig fortfarande låg. Jag undrar om jag har något på gång i kroppen för jag känner mig svag, trött och lite skakig. Jag hoppas det går över fort för det är så rackarns deppigt. Igår morse satte jag iallafall klockan på tok för tidigt för en morgontrött människa som mig och begav mig mot stan och årets stora trendföreläsning med trendexperten Stefan Nilsson aka “Trendstefan”. Minns ni när han var med i Inredningspodden? Ett av de bättre avsnitten om du frågar mig där jag som en envis tonåring vände och vred på begreppet “trend” och försökte luska ut VEM eller vilka som egentligen bestämmer vad som ska bli trendigt! Självklart finns det inget enkelt svar på det, utan det handlar om så otroligt mycket som samhällsekonomi, politik och vad som händer i omvärlden. 2019 var till exempel lågkonjunkturens och klimatångestens år men 2020 kommer den debatten att avta till förmån för diskussionen om psykisk ohälsa men också om att hitta lösningar, att undvika ensamheten och vara tillsammans. “Happy” blir det nya svarta och vi vill omge oss med varumärken och personer som gör oss gladare, menar Stefan.

Vi kommer inte att shoppa mer utan lägger våra pengar på andra saker så som upplevelser och gemenskap i olika former. Runt om i världen ser man hur sociala aktiviteter prioriteras högre än att köpa nya prylar. De prylar vi ändå köper ska bära på en historia, vara lokalproducerade eller vara gjorda av klimatsmarta material. Ingen behöver en vas 2020, vi vill uppleva saker och vara tillsammans istället.

När det kommer till inredningstrender lämnar vi den beiga trenden till förmån för mer färg.

Paisley Park

Mönster är tillbaka med inspiration från 70-talet och referenserna kommer från England och Indien. Vi ser vintagesoffor i sammet, lampskärmar med fransar och etniska mönster i tapeter och textilier. Historia och tillhörighet tar plats.

Årets färg.

Årets färg är mintgrön eller celadon. Den genomsyrar alla trender och signalerar retro där 80- och 60-tal möts som i filmer som Dirty Dancing och Tillbaka till framtiden. Ingen köper nytt utan vi handlar second hand.

Detaljer: Snäckskal och axelvaddar

Borderline Blue

Krispigt blått möter vitt. Grått ersätter beige fast i en ny kallare färgskala. Vi ser dukningar med blå glas till blåvitt, grovt och lantligt porslin. Årets gröna inrednignsväxt har avancerade blad med konstiga former.

Auberge Aubergine

Hotellkänslan fortsätter. Att sova är den nya lyxen. Vi ser erotiska inslag som enorma mängder läder. Välj mellan naturfärgat/matt och högblankt/70-tal. Här finns en touch av boudoir med vintagedetaljer som Tiffanylampor och resväskor i krokodilskinn. Farligt och förföriskt.

Neon Nightly

Millennials lägger hellre pengar på Netflix än på inredning. De struntar i gammal status utan fokuserar på inkludering och en tillåtande attityd. Svart kommer tillbaka som färg och skönhetsindustrin är central där make up signalerar utanförskap och tillhörighet som aldrig förr.

Visst är det intressant att tänka på trender och vad som påverkar att vi tänker, lever och beter oss på ett visst sätt? Jag tycker personligen inte att det är superintressant att tänka på viken färg som kommer att slå 2020, men jag är desto mer intresserad av den övergripande trenden att vi kommer att bry oss mer om oss själva och att det känns viktigare att göra härliga saker tillsammans och umgås än att köpa nya prylar. Och köper vi ändå prylar är det alltså viktigt att prylarna bär en historia och att den är gjord av bra kvalitet.

Själv försöker jag överleva denna grå januari med färska blommor. Det får kosta vad de kosta vill när det gör mig lite gladare såhär i de mörkaste månaderna.

Nu ska jag äta lunch, sen gå ut i stormen med Charlie. Ikväll väntar simskolepremiär för Noah och en förälder skall vara med i poolen så det är bara att rycka upp sig och dra på sig badkläderna :)

Hoppas ni har en fin start på veckan!

2020, hur ska du bli?

2020, vem är du ens? Bakom mig ligger mitt livs första år som egen företagare och “frilansare”. Ett år där jag testat mig fram, vänt och vridit på mig själv och försökt komma underfund med vad jag vill göra mest av. Det har gått både bra och dåligt. Jag har haft otroligt roligt men det är absolut ingen solskenshistoria. Inredingspodden togs emot på ett fantastiskt sätt och ni är underbara som engagerat lyssnat varje vecka. Jag har fotat mer och mer, något jag verkligen älskar att göra och jag har kunnat dra in pengar både på det, Inredningspodden och genom samarbeten i mina sociala medier. Men 2020, vad ska jag fylla dig med? Jag var liksom inte riktigt beredd på ett nytt år och helt plötsligt känns det som att jag borde ha en utstakad plan. Vad vill jag fylla 2020 med?

Ja, vad VILL jag fylla mitt 2020 med? Och vad av det jag vill är rimligt? Både på ett personligt och på ett yrkesmässigt plan? Och vad av det jag vill genererar pengar som serverar mat på bordet? En sak som ligger och skaver är vetskapen om att Noah börjar skolan till hösten och med det kommer skolplikten. Med det kommer också känslan av att tiden springer ifrån mig och att barnen (och även jag) blir stora så snabbt. Medan andra längtar efter det får jag ångest. För mig är det ett tecken på att livet rinner mellan mina fingrar. Ja ni hör ju, jag behöver helt klart sätta mig ned och få ned mina drömmar och mål på papper.

Strax före jul damp Livsjournalen ned i min brevlåda. En kalender som Emma (whardecoratesmyday) och Maria (dailymanifesto) skapat tillsammans med syfte att skapa utrymme att stanna upp, lyssna inåt, hitta (tillbaka till?) sin passion eller bara ge sig själv mer meningsfull tid. Jag har hinnit bläddra i den nu och den kommer definitivt vara en del av mitt 2020. Tack snälla ni!

Kalendern innehåller 12 steg inom livsplanering och personlig utveckling kombinerad med veckoplanering, veckoreflektion och den är dessutom fylld med massa härliga bilder. Jag tror verkligen på att vi alla behöver ett syfte och en riktning: Och att det är viktigt att just formulera vad vi vill. Det är betydligt större chans att vi når våra drömmar och mål om vi skriver ner dem och uttalar dem högt.

En annan bok som damp ner i min brevlåda häromdagen var Sofia Woods kokbok. Jag måste ovilligt erkänna att jag fördomsfullt trodde att den var proppad med krångliga recept som jag aldrig skulle orka ta mig an, men efter att ha blivit bjuden på dessa rätter gång på gång och förvånats över deras enkelhet beställde jag hem boken pronto (efter att ha letat ihjäl mig i alla (det finns typ 2) bokaffärer i Visby). Jag är SÅ taggad på att börja arbeta mig igenom denna kokbok. Sofia Wood, du är fantastisk!

Så kom äntligen mitt första blogginlägg år 2020 efter ett långt juluppehåll. Jag är så glad att ni följer mig, gillar, kommenterar och engagerar er. Tryck gärna på hjärtat, om inte annat för att peppa mig att ta tag i det här nya året. För just precis nu känns det faktiskt som att jag står inför en uppförsbacke.

Stor kram till er!

Imorse blev vi väckta kl 05.00 av en liten tjej som klagade på att hon hade ont i magen. Efter några timmar och en flaska välling kom så första spyan. Sedan dess har Ellie mått som vanligt så vi hoppas att det stannar där.

Idag har vi hängt upp alla fina verk som barnen skapat på förskolan den senaste månaden. Smällkarameller, små tomtar och änglar. Även några julgransdekorationer från Store Factory i form av snöflingor.

Sen har vi sett Kalle och Chokladfabriken och slått in de sista klapparna. Vi har ju sett fram emot att åka till min bror i Göteborg men nu får vi se hur det blir. Vi håller tummarna för en snabb återhämtning och att ingen annan blir sjuk.

Nu har barnen önskat tacos. Ja, till och med Ellie. Så jättesjuk kan hon inte vara :) Ha en fin lördagkväll!