Arkiv
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- mars 2024
- februari 2024
- december 2023
- oktober 2023
- september 2023
- juni 2023
- april 2023
- december 2022
- oktober 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- juli 2021
- juni 2021
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
HITTA I BLOGGEN
Kategorier
ADHD och den evolutionära missmatchen: Varför det inte är hjärnan det är fel på
“Är ADHD ett funktionshinder” frågar min 10-åring.
De hade pratat om det i skolan. ADHD som ett exempel på en funktionsnedsättning. Han hade inte ens reflekterat över det tidigare, fortfarande relativt oförstörd av samhällets normer och förväntningar på hur en människa ska vara och bete sig.
"Ja..." svarar jag. "Det anses som det. Men egentligen är det samhället som är funktionsnedsatt. Och den värld vi har skapat," fortsätter jag.
"Ok?" Han ser frågande ut.
"Ja, alltså. Våra hjärnor har varit king’ar i flera hundratusen år. Det är vi som har utforskat, utvecklat och utmanat världen och tagit oss så långt i vår utveckling. Om ADHD-hjärnan inte hade fyllt ett syfte, hade den dött ut för länge sedan. Våra hjärnor är konstruerade för att utforska, ifrågasätta och testa nya vägar. De har spelat en otroligt viktig roll för mänsklighetens överlevnad. Men de senaste hundra åren har vi som samhälle bestämt att alla hjärnor, även våra, ska sitta still bakom en bänk och lära sig tråkiga saker som ofta saknar syfte. Och i en sådan värld uppfattas våra hjärnor som funktionsnedsatta. Fast egentligen är det inget fel på funktionen. Funktionen är bara annorlunda."
Vi lämnade samtalet där, men inom mig ligger det kvar.
Det är med en blandning av sorg och tacksamhet jag reflekterar över vårt samtal. Tacksamheten kommer från att min son växer upp i en familj som ser hans så kallade svårigheter för vad de egentligen är – resultatet av en hjärna som lever i fel årtusende. Han växer upp i ett hem där vi anpassar oss, tänker utanför boxen och försöker vara så inkännande som möjligt. Kanske kan det ge honom en sköld mot samhällets normer och de orimliga kraven på att alla ska fungera likadant.
Sorgen, däremot, bottnar i en känsla av uppgivenhet över att det har blivit så här. Över alla de missförstådda barn som vuxit upp till missförstådda vuxna, som tagit till kriminalitet eller droger, eller som i värsta fall har valt att avsluta sina liv för att de hela tiden fått höra att de är "fel". Att de "kan bättre". Att de bara behöver "skärpa sig".
Tänk om någon hade förklarat för dem att det inte var dem det var fel på. Att deras hjärnor var precis som de skulle vara. Att en hjärna vi idag kallar "ADHD-hjärna" kan upptäcka möjligheter där andra inte ser dem, tänka utanför ramarna och hitta nya vägar för att lösa problem. Att dessa hjärnor är en produkt av mänsklighetens behov av utforskning och anpassning, och att de har spelat en avgörande roll i vår arts utveckling.
Tänk om någon hade berättat för dem att det är samhället det är fel på. Att vi har skapat en struktur där människor förväntas följa fasta mönster och beteenden, och att den naturliga och medfödda impulsen att utforska och ifrågasätta plötsligt ses som ett hinder.
Att det egentligen inte är hjärnans funktion som är problemet, utan hur vi har organiserat våra liv och vårt samhälle.
Hur hade deras liv sett ut då?
VAB, skolbarn och höstens första frost – tankar om livet just nu
Inlägget innehåller en annonslänk till Panduro
Veckan började med VAB, vilket inte händer lika ofta längre. Det slog mig hur mycket det har förändrats nu när barnen är större. Jag minns tillbaka till när de var små, särskilt under pandemin, och hur ofta jag behövde vabba. Jag räknade ut att jag under vissa perioder vabbade så mycket som 50% av tiden. Vilken otrolig stress det var! Det är inte konstigt att jag började känna utmattningssymptom efter den tiden. Tacksamheten över att den perioden är förbi är stor samtidigt som stressen över att tiden går för fort ständigt infinner sig..
Tänk att barnen har blivit så stora! Då och då dyker gamla bilder upp i mobilen och påminner mig om hur fort tiden faktiskt går.
Igår vaknade vi till frost här i Stockholm, vilket fick mig att inse att löven snart kommer att skifta i färg. Trots kylan och mörkret har hösten något särskilt ändå. Jag älskar att få tända ljus, dra på mig raggsockorna och bara mysa in mig. Det är något med den där krispiga höstluften som gör att man vill kura ihop sig och skapa den där extra värmen hemma.
På tal om hemmet, jag fick äntligen städat mitt kontor, och det gjorde att jag verkligen uppskattade hur mysigt det är att sitta där. Det är som om en ordning utifrån ger ro inombords, och plötsligt känns det som den perfekta platsen för att vara kreativ.
En annan höstig sak jag hann med var att koka en stor sats äppelmos. Det är något speciellt med hemmagjord äppelmos, särskilt när den är lite klumpig – precis som jag vill ha den. Jag tog dessutom lite extra socker, för varför inte? Det blev så gott!
Jag kände mig dessutom som en riktigt bra förälder eftersom jag beställt hem lera från Panduro lagom till höstens första VAB-dag. Det är den där lufttorkande leran, och jag måste erkänna att jag tycker det är minst lika roligt som barnen att skapa med den. Jag beställde ett helt set med tillbehör också – du hittar det här om du också vill pyssla i höst.
Vilka alster vi skapat va? Mini-me ville göra exakt samma saker som jag ville göra. Älskling <3
Och förresten, nu har jag bloggat lite mer aktivt i en månad. Det känns som en liten milstolpe för mig eftersom jag verkligen ville ge bloggandet en chans igen. Jag skrev för en månad sedan att jag skulle prova och se hur det känns – och här är vi nu!
Så vad tycker ni, ska jag fortsätta?
Vårt nymålade hus – en varm och inbjudande förvandling
Vi målade om vårt hus och skapade ett nytt intryck med varma beige toner. Här får du tips på hur du väljer rätt fasadfärg och vilka misstag du ska undvika.
Inlägget innehåller reklam för Jotun
Vårt hus byggdes 1925 och har den klassiska 20-talsstilen med enkla, raka linjer, stående träpanel, sadeltak och spröjsade fönster. Det är en härlig känsla att se det nymålat!
Härlig känsla med ett nymålat hus! Fasaden är målad med DEMIDEKK Infinity Pure Matt i den beige tonen JOTUN 1108 Fyn och dörren med DEMIDEKK Infinity Details i JOTUN 8413 Herrgårdsgrön.
Varma toner – även utomhus
Som ni vet är jag svag för varma, mjuka beige- och vaniljtoner inomhus, så det kändes självklart att fortsätta i samma spår även på husets exteriör.
När vi köpte vårt hus var det nymålat i en neutral grå färg, vald av byggnadsherren. Den grå färgen var något som jag störde mig på redan från start – den kändes kall och opersonlig, nästan lila i vissa ljus. Jag har alltid dragits mot varmare toner, så jakten på den perfekta varma beige eller blekgula nyansen började.
Efter många överväganden landade jag till slut på JOTUN 1108 Fyn, en dämpad och gyllene varm kulör med ett stråk av grått. Den upplevs som diskret och harmonisk utomhus, vilket var precis det jag ville uppnå. Fasaden målades med DEMIDEKK Infinity Pure Matt för en matt finish som inte reflekterar ljus lika starkt, och det var en viktig faktor för mig.
Fasaden är målad med DEMIDEKK Infinity Pure Matt i den beige tonen JOTUN 1108 Fyn, grundmuren med JOTUN Drytech Murfärg i JOTUN 1352 Form och trappan med Trestjerner Golvfärg Premium* i JOTUN 1352 Form.
Ett "vaniljsås-hus" med gröna detaljer
Jag övervägde flera kulörer, bland annat gula och gröna toner, men eftersom våra två grannar redan har gula hus, ville jag undvika ytterligare en gul nyans. Gult gick bort, men den gröna nyansen kändes perfekt för detaljerna istället.
Till slut landade jag i att vårt hus var ett "vaniljsås-hus", och den varma beigen kompletterades med JOTUN 8413 Herrgårdsgrön på ytterdörren och fönsterspröjsen målade i JOTUN 8294 Sage sedan tidigare. Den gröna dörren skapar en inbjudande känsla när man stiger in och passar perfekt till de varma omgivande tonerna.
En grön dörr skapar en välkomnande och härlig känsla när man ska stiga in. Och passar väldigt fint till de varma nyanserna omkring! Dörren är målad med DEMIDEKK Infinity Details i 8413 Herrgårdsgrön och Fönsterspröjsen är målade i JOTUN 8294 Sage sedan tidigare.
Renovering och färgval
Att måla om fasaden har länge varit högt upp på min önskelista, men eftersom huset var nymålat när vi flyttade in, var det inget vi gjorde direkt. Med tiden började dock färgen flagna, och vi insåg att underarbetet hade varit bristfälligt. För att dela upp kostnaden renoverade vi fönstren förra året och i år var det alltså dags för fasaden att få sig ett lyft.
Jag har alltid stört mig på den bländande känslan som den tidigare färgen gav, så det var viktigt för mig att välja en kulör med låg glansgrad. DEMIDEKK Infinity Pure Matt var därför ett naturligt val.
Fönsterspröjsen är målade i JOTUN 8294 Sage
Att välja rätt fasadkulör – några tips
Det är verkligen en utmaning att välja fasadkulör, men här är några tips som hjälpte mig:
Tänk på omgivningen: Titta på vilka färger husen runtomkring dig har. Jag undvek gult eftersom två grannhus redan var gula.
Miljön runt omkring: Om du bor på landet, vid kusten eller i en stadsmiljö, välj en färg som harmoniserar med naturen eller omgivningen. Jordnära och gröna toner passar bra på landet, medan ljusare färger ofta är snyggare i kustmiljöer.
Arkitektonisk stil: Färgen bör komplettera husets stil. Ett äldre hus kan kräva mer dämpade färger som grått, vitt eller ljusgult, medan ett modernare hus kan klara av starkare färgval.
Ljusförhållanden och klimat: Klimatet påverkar hur färger upplevs. Soliga områden gör att färger ser ljusare ut, medan molniga miljöer kan göra dem mer dämpade. Testa alltid kulörer i olika ljus innan du bestämmer dig.
Praktiska överväganden: Mörka färger visar smuts och slitage tydligare, och kulörstarka färger kan tappa sin intensitet snabbare, vilket påverkar underhållsbehovet.
Visst är det härligt när husets kulörer harmonierar med varandra? Dörren är målad i 8413 Herrgårdsgrön, fasaden i JOTUN 1108 Fyn, grundmuren med i JOTUN 1352 Form och trappan i JOTUN 1352 Form. Vindskivor och knutbrädor är målade i JOTUN 1001 Eggvit.
Så kom jag till slut fram till rätt kulör
En slump gjorde att jag hittade den perfekta nyansen. Jag besökte min svåger och föll direkt för deras husfärg. Efter att ha provmålat med deras gamla färgprover, insåg jag att den passade perfekt även på vårt hus.
Jotuns färgexperter hjälpte mig också att välja matchande nyanser till grundmuren och dörren. Dörren är målad i 8413 Herrgårdsgrön, fasaden i JOTUN 1108 Fyn, grundmuren i JOTUN 1352 Form, och vindskivor och knutbrädor i JOTUN 1001 Eggvit.
Hur känns det nu?
Nu har vi landat i vår nya husfärg, och vi är supernöjda. Det som återstår är att måla stuprören i samma färg som vindskivorna och husknutarna, samt att måla altandörren på baksidan i samma gröna nyans som fönsterspröjsen. När det är klart kommer hela projektet att kännas fulländat!
Vad tycker ni? Dela gärna era tankar i kommentarerna! <3
Att växa genom utmaningar – och Dopamin som slår i taket
Efter en hel del teknikstrul med webbplatsen som jag byggt om den senaste veckan verkar allt äntligen fungera felfritt och jag måste säga att jag känner mig några centimeter längre av stolthet efter att ha byggt om och fixat en helt ny webbplats alldeles själv.
Men det säger också väldigt mycket om hur taggad jag är över det här nya steget jag tar i mitt företag, nämligen att få ge vidare all den kunskap och erfarenhet jag har samlat på mig under de senaste 7 åren. För min hjärna fungerar så. När meningen, lusten, drivet och ett tydligt varför finns - då kan jag förflytta berg (och tydligen även bygga webplatser =)
Det är faktiskt lite häftigt hur min hjärna fungerar och vad som ökar mitt dopamin. Min dopaminproduktion verkar vara otroligt starkt kopplad till känslomässiga utmaningar och mental utveckling, det är min hjärnas sätt att berätta för mig att jag är på rätt väg.
Jag önskar verkligen att alla ni som är nyfikna på att starta eget skulle få testa möjligheten att känna det som jag känner nu. Man vet att man är rätt när dopaminet slår i taket, det säger jag bara!
Våga satsa på din dröm - starta eget
Att starta och driva eget företag innebär nödvändigtvis inte att du jobbar mindre, (ibland kanske tvärtom). Men jag tror och hoppas att du kan jobba mer passionerat, och garanterat mer tidseffektivt om du får vara din egen chef och jobba med något du verkligen går igång på.
Vet du vad stress är?
Stress handlar inte om att ha för mycket att göra. Stress handlar om rädsla. Om du tänker efter brukar du nog inte bli stressad om du har mycket att göra men känner full kontroll över situationen? Däremot smyger den sig på (eller attackerar med full kraft) om du börjar känna dig rädd. Rädd för att misslyckas, rädd för att inte hinna, rädd för att göra andra besvikna eller rädd för att bli gjord till åtlöje. Känner du igen dig?
Du är naturligtvis inte friskriven rädsla bara för att du startar eget företag. För vissa människor kanske till och med DET är den ultimata stress-triggern. Men det är ju just därför jag har skapat den här kursen.
Du är inte ensam längre! Du är med mig!
I´ve got you!
Jag vill ge dig chansen att våga släppa taget om rädslan medan du har någon (som har gått igenom exakt samma resa) som håller dig i handen.
“Men Emelie, allt det där låter jättebra och jag skulle verkligen vilja starta nåt eget men jag har verkligen ingen ANING om inom vilket område!?!”
Vill du veta en hemlis? Det visste inte jag heller för sju år sen. Och ska jag vara helt ärlig? - jag har inte alla svar idag heller. Och vill du veta det bästa av allt? Det spelar ingen roll!
Jag är ett levande bevis på att du inte behöver ha alla svar från början! Du behöver bara våga lita på dig själv, din förmåga och din magkänsla och ta ett första steg.
“Decision makes clarity”
Ofta hålls vi tillbaka av rädsla för att ta fel beslut, men det finns en styrka i att våga välja – även när vi inte vet utgången. Det är just genom dessa beslut vi utvecklas och växer.
Det är så lätt att fastna i tvekan, överväganden och alla 'tänk om', men när du väl tar ett beslut – oavsett vad det är – börjar saker klarna. Ett beslut skapar en riktning och ger dig bättre insikt i vad nästa steg behöver vara.
I min digitala kurs får du stöd att navigera genom detta med motiverande coachning, praktiska råd och konkreta strategier.
I kursavgiften ingår dessutom:
Tillgång till en lösenordsskyddad medlemssida på emeliesundberg.se, fylld med inspiration, tips, lathundar och podd-intervjuer med sakkunniga och inspiratörer. Där kommer även fortsättningskurser att dyka upp om man känner behov för det.
Tillgång till en sluten FB-grupp med likasinnade att bolla tips och idéer, farhågor och framgångar med.
Du behåller tillgången till både medlemssidan och FB-gruppen även efter kursens slut, vilket gör att du kan fortsätta få stöd och dela erfarenheter med andra deltagare så länge du behöver.
Sist men inte minst. Du som prenumererar på min maillista har fått en rabattkod som ger dig hela 25 % rabatt* på hela kursen.
Du som inte signat upp dig? Gör det NU och ta del av rabattkoden du också!
När du signat upp dig och fått rabattkoden går du raka vägen in och anmäler dig till kursen. Låt oss skapa det härligaste av community fylld med inspiration, kunskap, pepp och framgång! Vår tid är NU!
*Rabattkoden gäller endast den här veckan ut, alltså t o m den 29 september
Att inreda ett hem – en process som tar tid
När vi flyttade in i vårt hus för drygt 7 år sen var det helt nyrenoverat. Det var en byggherre som hade köpt det för att renovera det inför försäljning och vi föll pladask för huset och insåg att det inte var läge att påbörja en stor renovering just där och då i och med att jag var höggravid med Ellie och hade en virvelvind till 2-åring runt fötterna.
Huset var inflyttningss-redo men det var otroligt opersonligt och trist. En perfekt utmaning för oss i den livssituation vi befann oss i just då.
Jag hade en ganska tydlig bild över hur av hur jag ville att rummen skulle se ut, men insåg snabbt att det tar tid – och att det är DYRT – att inreda ett helt hus. Det är inte något man gör på en helg eller ens på ett år. Det är en process, och precis som med allt annat så blir det faktiskt bättre om man låter det växa fram.
Här är två mobil-bilder från köket från första kvällen efter att vi flyttat in flyttat in. Självklart intogs den obligatoriska flyttpizzan!
Någon vecka efter såg köket ut såhär. Matbord och stolar på plats, men väldigt vitt och kalt.
Sedan målades den här delen av köket i en neutral grå, då den andra halvan av köket redan var målad i den kulörten och vi gillade den.
Någon som minns de gröna gardinerna? Oj vad jag tyckte att jag vågade färg när de kom upp, haha!
Sen kom fönsterfodren och pärlsponten upp i köket då vi ville ha tillbaka lite mer av husets orginal-karaktär. Här bestämdes också att vi skulle sätta in en altandörr här så att vi kom ut till baksidan lite smidigare vilket blev ett otroligt lyft för hela rummet!
Och såhär ser matsalsdelen alltså ut idag. Sedan vi flyttade in har alltså dörr - och fönsterfoder åkt upp. Ett fönster har bytts ut mot en altandörr, element har flyttats och pärlspont har satts upp och (just nu) en tapet på väggen ovanför.
Under åren har vi adderat fler och fler detaljer som gjort huset till vårt. Det har verkligen inte skett över en natt utan vi har låtit det ta sin tid. Varje beslut har känts genomtänkt och nu älskar jag att gå in i ett rum och känna att "nu är det precis som vi vill ha det". Det är en så fin känsla när allt liksom faller på plats – även om det har tagit lite tid att komma dit.
Jag vet att det är lätt att känna att man vill ha allt klart direkt, men att inreda ett hem handlar inte om att stressa fram något. För mig har det snarare handlat om att låta hemmet växa fram tillsammans med oss. Det är inte alltid lätt att vänta –snälla, vem är jag ens att skriva det här!? – men att inreda ett helt hus kräver tid och tålamod och att det får lov att vara en process.
Sen förändras ju familjen för varje år eftersom barnen växer och får helt andra behov. Ett tag hade jag ett stort skåp med leksaker i vardagsrummet eftersom barnen ända aldrig ville vara i sina rum utan exakt där vi var. Och så vips så är de äldre och är istället BARA i sina rum. Behoven förändras och hemmet med det.
Vad tycker ni? Visst blev köksförändringen till det bättre ändå? En dröm jag har (som jag inte har Ola med på än) är att ta ner en vägg mellan den här delen ovan och vårt kontor som ligger vägg i vägg för att få en ännu större matplats. Vi får se om jag någonsin får igenom det!
Vill ni ser fler såna här före och efter?