ADHD-hjärnan och mörkret – en dålig kombination

Det händer varje år. Hösten börjar som en vacker, krispig omfamning, men sakta smyger mörkret sig på. Dagarna blir kortare, ljuset svagare, och någonstans i november känns det som att solen glömt bort oss helt.

Jag har alltid känt av det där mörkret extra mycket. Det är som om min hjärna går in i viloläge. Motivationen sjunker, tröttheten ökar, och plötsligt känns allt lite segare. Jag frågade min mamma och syster när jag var på Gotland om inte de också kände av bristen på energi och ork nu när soltimmarna är så få, men de menade att de inte alls kände igen sig. Att de kunde njuta av de lata dagarna det innebar att skrota runt i pyjamas utan måsten. Jag stod där med öppen mun och gapade. HUR kan det vara så?

Men. Jag vet att jag inte är ensam – många, både med och utan ADHD, är extra känsliga för bristen på solljus, och det finns faktiskt en vetenskaplig förklaring till det.

Solljus och hjärnan

Solljus spelar en avgörande roll för vår dygnsrytm och energinivå. Det styr vår produktion av melatonin (sömnhormonet) och serotonin (må-bra-hormonet). När vi får för lite ljus sjunker serotoninet, och vi kan känna oss tröttare, nedstämda och håglösa. Och för oss med ADHD, som redan har en hjärna som brottas med att reglera dopamin och serotonin, kan det bli extra kännbart.

Det finns också forskning som pekar på att solljus tidigt på dagen – helst innan klockan 10 eller 11 – är avgörande för att hålla dygnsrytmen i balans. När vi går upp tidigt och får morgonljuset hjälper det kroppen att förstå när den ska vara pigg och när det är dags att varva ner. Men om dygnet vänds, som det ofta gör under ledigheter, kan det bli ännu svårare att komma ur den sega dimman. Och för mig blir det en riktig utmaning. Rutiner hjälper mig att hålla igång, men när de sätts på ända, när jag sover längre och ljuset missas, känns det som att jag tappar fotfästet.

Trötthet som stress

Det är en märklig paradox – att vara trött men samtidigt känna en inre rastlöshet och oro. För mig är trötthet och orkeslöshet direkt kopplat till ångest. När jag känner mig låg energimässigt börjar också min hjärna spela upp katastrofscenarion. Känslan av trötthet är en känsla av att jag inte kan lita på mig själv riktigt, som att jag inte kan springa ifrån vargen om den kommer. Med kunskapen om att våra hjärnor inte utvecklats sen jägar- samlartiden är det ju inte så konstigt. När energinivån sjunker uppfattar förmodligen min hjärna det som en fara. Tänk dig min hjärna under “livet på savannen”. Kan det vara så att jag med min ADHD-hjärna var menad att vara mer på alerten? Att höra allt, se allt, känna allt var min uppgift? Det skulle ju förklara obehaget jag känner när min hjärna går ner i dvala. Det har kanske historiskt inneburit en risk för livet, för både mig och min flock? Så när en neurotypisk kanske bara känner sig lite seg, upplever jag det som en inre kris.

För personer med ADHD, eller de som är extra känsliga för energiförändringar, kan en sänkning av energinivåerna alltså trigga en stressreaktion i kroppen, vilket leder till ökad kortisolproduktion. Samtidigt sjunker dopaminet eftersom vi ska lunka runt i raggsockor och inget dopamintriggande händer, och den här obalansen kan skapa ökad ångest, rastlöshet och svårigheter att slappna av.

För mig blir det en ond cirkel: ju tröttare jag är, desto mer stressad och orolig känner jag mig. Det blir ett slags mentalt "allt eller inget". Antingen är jag igång och på väg någonstans, eller så känns det som att jag tappar fotfästet. Det där med att lägga energin på en “lagom”-nivå som neurotypiska kan, den förmågan saknar jag. Om jag ger upp och låter tröttheten ta plats, kan jag inte heller snabbt växla om när barnen plötsligt vill leka eller behöver min hjälp. Har jag väl tagit foten från gasen, känns startsträckan att komma tillbaka i rätt tempo milslång. Att pendla mellan energinivåerna är så sjukt svårt för mig, och det gör att ledigheter, där rutiner ruckas, kan bli extra utmanande.

Så vad gör man?

You tell me. Det jag har lärt mig hittills – och läxan jag tar med mig från det här jullovet – är att jag måste vara extra noga med rutiner, allra helst under den mörka perioden, och att jag behöver hålla fast vid dem även under ledighet. Jag behöver dagsljus, och jag behöver få det tidigt på dagen. Jag kan alltså inte sova till kl 10 som andra, för då missar jag det viktiga morgonljuset. Jag behöver rörelse, även när jag inte känner för det. Och jag behöver hålla fast vid rutiner – inte för att jag älskar dem, utan för att jag vet att jag mår så mycket bättre av dem. Det här är lika lätt sagt som svårt att få gjort när man lever med andra som också vänder på dygnet..

Men. Framåt ska jag försöka påminna mig själv om detta: Ljuset är viktigare än det känns i stunden. Att hålla fast vid mina rutiner är viktigare än det känns i stunden. För jag vet att om jag släpper allt, så blir det bara svårare att ta sig upp igen.

Känner du igen dig? Hur hanterar du mörkret och ledigheten?

Att leva med en ADHD-hjärna och fylla på Dopamin

En central aspekt av ADHD handlar om hjärnans låga nivåer av signalsubstansen dopamin. Vi är inte bara “låga” på dopamin, våra receptorer hör också signalsubstansen sämre vilket gör att vi behöver mer för att få samma effekt som andra. Vi är alla olika, men för mig är kunskap makt och att förstå hur just min hjärna fungerar ger mig möjlighet att skapa ett liv där den verkligen kommer till sin rätt.

Jag tror att vi med ADHD har lägre dopaminnivåer av en anledning. Jag tror inte att vi är defekta. Anders Hansen beskriver i sin bok Fördel ADHD hur våra hjärnor var en ovärderlig tillgång under jägar-samlartiden. Då levde vi i en miljö där förmågan att snabbt reagera, vara nyfikna och ständigt hitta nya lösningar var avgörande för överlevnad.

Vi vet att våra hjärnor ser exakt likadana ut nu som då – medan vår miljö har förändrats enormt, särskilt under de senaste 100 åren. Vi har gått från ett liv präglat av ständig rörelse, jakt och anpassning till en värld som domineras av stillasittande, fasta strukturer och förutsägbarhet. Den här snabba förändringen har slagit extra hårt mot hjärnor som våra, som är designade för en annan sorts verklighet.

Dopamin och vardagens uppförsbacke

Dopamin är den signalsubstans som styr vår koncentration, motivation och viljestyrka. Tänk dig att vakna på morgonen utan någon naturlig motivation att gå upp, göra dig klar och genomföra dagen. Neurotypiska personer kan också känna av en viss brist på motivation, men de startar ofta dagen med en "halvfull dopamintank", vilket gör att de enklare kan ta sig över dagens första hinder.

För oss med ADHD är det annorlunda. När vi vaknar är vår "dopamintank" ofta tom, och att ta sig an dagen – särskilt om den inte innehåller något roligt – kan kännas som en enorm uppförsbacke.

Min Dopaminlista

För att överleva med den här hjärnan behöver vi fylla på vårt dopamin – ofta och mycket. Vi är alla olika, och även om vissa aktiviteter är universella dopaminhöjare (som fysisk aktivitet) är många andra individuella. Vissa går igång på snabba och farliga aktiviteter, medan andra tankar dopamin genom kreativa och utvecklande projekt.

Jag lutar mer åt det sistnämnda. Så om du också har en ADHD-hjärna, gör din egen Dopaminlista!

Här kommer min som inspiration:

Dopaminhöjare i min vardag

Fysisk aktivitet och rörelse

• Träna, promenera eller springa.

• Utforska en ny vandringsled eller spring på en plats du inte varit förut.

• Dansa till din favoritmusik.

Inredning och organisering

• Inred eller organisera en plats i hemmet.

• Gå igenom och organisera en låda, garderob eller skåp – och njut av resultatet!

• Måla om en möbel eller vägg för att ge rummet en ny känsla.

• Skapa en moodboard (fysiskt eller digitalt) för nästa inredningsprojekt.

Kreativa projekt och skapande

• Fotografera eller redigera bilder.

• Skriv ett blogginlägg om något du är nyfiken på just nu.

• DIY-projekt, som att bygga eller sy något.

• Testa en ny hobby, som keramik, målning eller att lära dig spela ett instrument.

• Skapa en moodboard för olika outfits.

Utforskande och inspiration

• Gå på loppis.

• Planera ett framtida projekt: Det kan vara en kurs, föreläsning, resa eller fest.

• Lär dig något nytt eller utveckla ett område du är intresserad av men kan bli bättre på.

• Gå på stand-up och få ett gott skratt.

• Sätt upp mål och drömmar på en vision board – visualisera framtiden.

Personlig utveckling och växande

• Lyssna på en inspirerande podd eller ljudbok.

• Delta i en kreativ workshop eller kurs.

• Börja med en "comfort zone challenge" – gör något varje vecka som känns lite läskigt men utvecklande.

• Hjälp någon annan och känn glädjen av att bidra.

Dopaminlistor som den här hjälper mig att navigera vardagen med en ADHD-hjärna. Kanske kan den inspirera dig att skapa din egen – en lista fylld av aktiviteter som tankar dig med dopamin och hjälper dig att må bättre.

Vilka aktiviteter får dig att må bättre och fylla på din dopamintank? Dela gärna dina bästa tips i kommentarsfältet – kanske kan vi inspirera varandra!

Vill du lära dig mer om ADHD? Anmäl dig till min föreläsning den 15 januari! Du kan läsa mer om den här

Hur jag vågade bryta normen och skapa mitt eget liv

2016 var ett år som förändrade mitt liv på sätt jag inte kunde förutspå. Jag var 29 år, nybliven mamma och hade varit föräldraledig i 18 månader. Det var nu min mans tur att ta över föräldraledigheten, och när han började jobba igen efter att ha skolat in vår son på förskola kände jag hur allt inom mig protesterade.

Var det så här livet skulle vara? Skulle vi verkligen lämna bort vårt lilla barn så många timmar om dagen och betala andra för att ta hand om honom, när ingen av oss egentligen ville vara ifrån varandra?

Jag hade redan innan jag fick barn haft svårt att ta till mig hela "9-5-livet". Känslan av att vara ett litet kugghjul i ett stort maskineri jag inte hade kontroll över fick det att vända sig i magen på mig. Det oflexibla med att vara anställd, och att ständigt behöva anpassa mig till andras tider och scheman, kändes så begränsande.

Tankar och ifrågasättande

Efter att jag blivit mamma kändes detta ännu mer splittrat. Om jag skulle prestera 100 % på jobbet kände jag mig som en dålig mamma, och om jag var en bra mamma kände jag mig otillräcklig på jobbet. Det var som att jag inte räckte till, vad jag än gjorde.

När jag såg vårt liv utifrån var det som att betrakta ett gäng myror som gick samma väg dag ut och dag in. Vi lämnade våra barn, gick till jobbet, kom hem och upprepade samma mönster. Jag kunde inte släppa tanken på om detta verkligen var livet jag ville leva. Var det så här jag ville ha det, år efter år? Innerst inne visste jag vad svaret var.

Längtan efter frihet

Jag insåg snabbt att jag inte ville vara en del av det här mönstret. Jag ville stanna upp, bryta mig loss från den förväntade livsstilen och hitta en väg som var min egen. Jag ville kunna vara närvarande för mitt barn och samtidigt jobba med något som fyllde mig med energi och mening. En längtan efter frihet började växa inom mig – friheten att designa min egen vardag, där jag kunde kombinera mitt familjeliv med ett arbete som gav mig utlopp för min kreativitet och mina drömmar.

Trots den starka längtan, visste jag inte riktigt var jag skulle börja. Jag funderade på olika affärsidéer, men varje idé kändes antingen otillräcklig eller överväldigande att genomföra. Det var frustrerande. Jag visste att jag ville göra något, men inget kändes helt rätt. Jag körde fast i mina egna tankar.

Att vända upp och ned på tankarna

En fråga från föreläsaren Kjell Enhager dök upp i mitt inre: "Vad skulle hända om du landade ett flygplan upp och ner?" Frågan syftar till att utmana vårt sätt att tänka – vad händer om vi gör tvärtemot det vi alltid har gjort?

Jag började tänka annorlunda. Istället för att vänta på den perfekta affärsidén valde jag att ta ett första steg. Jag startade Instagramkontot "@emelieshome". Det var ingen stor affärsidé, men det var ett steg framåt, och det var allt som räknades.

Makten av ”görandet”

Framgången låg inte i att ha alla svaren från början, utan i att våga börja göra något och låta vägen ta form längs vägen. Varje litet steg jag tog gav mig mer kraft och självförtroende att ta nästa. Jag lärde mig att handling föder handling.

Sedan jag tog mitt första steg har jag fortsatt att ta små steg framåt. Jag har kunnat försörja mig som influencer, bloggare och fotograf, och jag har skapat digitalt content åt andra företag. Under resans gång har jag lärt mig enormt mycket och älskar mitt kreativa jobb. Och jag tar fortfarande steg framåt – det är något jag aldrig vill sluta göra.

Känner du igen dig?

Om du känner igen dig i min berättelse och längtar efter att skapa något eget, men kanske inte vet var du ska börja – då är min kurs "Våga satsa på din dröm – Starta eget" för dig!

Det är kursen jag själv hade behövt när jag stod där och visste vad jag ville, men inte hur jag skulle komma dit. Kursen passar både dig som redan har en färdig idé, men också dig som, precis som jag, fortfarande letar efter din passion.

Jag har märkt att många av de som följer mig drömmer om att starta eget, men tvekar eftersom de inte riktigt vet inom vilket område de ska börja. Just därför har jag utvecklat en prova på-version av kursen. Den är skapad för att fånga upp dig som har en stark längtan men kanske inte känner dig säker på vad du vill göra. Prova på-kursen inkluderar ett särskilt seminarium där vi grottar ner oss i just den här frågan – hur hittar du din väg och din passion?

I både kursen och prova på-versionen får du stöd, verktyg och inspiration för att börja din resa, även om du inte har alla svar ännu. Du blir dessutom del av ett stöttande nätverk av kvinnor som är i samma fas och vill gå samma väg.

Från kaos till klarhet: Hur min ADHD-diagnos hjälpte mig att förstå min hjärna och hitta balans

För två år sedan kändes det som om min hjärna var fylld av geggamoja. Jag kände så många känslor och hade så många tankar att det var som ett kaotiskt nät av trådar som aldrig riktigt fann någonstans att landa. Tankar som påbörjades men aldrig avslutades. Det var som att jag visste att det var något jag behövde förstå och ta tag i, men jag hade ingen aning om hur jag skulle nå dit.

Att leva med odiagnostiserad ADHD är som att stå mitt på ett stort, trångt torg medan alla andra rusar förbi, målmedvetna och klara över vart de är på väg. Du hör alla deras röster, men ingen sticker ut mer än någon annan. Det är omöjligt att urskilja en riktning. Du vet att du borde göra något, kanske följa någon av dessa människor, men vem? När jag fick min ADHD-diagnos blev det en viktig nyckel till att börja sortera bland alla dessa röster och tankar. Det handlade inte så mycket om diagnosen i sig, utan mer om att förstå hur just min hjärna fungerar. Jag insåg att strategier som fungerar för andra inte alltid fungerar för mig. Plötsligt kunde jag stryka 80 % av alla ”röster” på torget och fokusera på de återstående 20 %.

Jag hade försökt leva så som jag trodde att man skulle, utan att förstå att min hjärna fungerade annorlunda.

Under ett av mina första möten med en psykolog, som gjorde en förutredning, frågade hon mig hur mitt jobb fungerade med tanke på mina svårigheter kopplade till en ev ADHD. Då blev det tydligt för mig att jag, utan att veta varför, hade skapat mig en jobbsituation som passar min ADHD-hjärna. Jag svarade: ”Jo, det går bra,” och kände direkt att det uppfattades som något negativt, som om mina svårigheter inte var tillräckliga.

”Men alltså... Det går ju bra för att jag har skapat en jobbsituation som fungerar för min hjärna. Om jag fortfarande hade varit anställd är jag helt säker på att jag hade varit sjukskriven nu, förmodligen utbränd eller deprimerad. Jag har haft turen att kunna välja en annan väg.”

Och det här är så viktigt. En ADHD-utredning syftar till att synliggöra dina svårigheter, men dessa svårigheter beror mycket på den kontext du befinner dig i. De blir framträdande när du försöker passa in i en neurotypisk värld. Men du kan inte trycka in en stjärna i en fyrkantig box. Försöker du göra det går dess kanter av.

Jag önskar att jag hade vetat detta tidigare. Det är faktiskt en av de starkaste drivkrafterna bakom den digitala kurs jag nu utvecklar. För att jag vill att du, som kanske också är en stjärna, ska få leva i en kontext där du får behålla dina kanter – där du inte behöver passa in i någon fyrkantig box.

Låt ingen någonsin trycka in dig i en.

Hitta din egen väg – det finns inga rätt eller fel när det gäller att starta eget

När jag började min resa mot att bli egen företagare fanns det ingen tydlig plan. Jag följde inte någon steg-för-steg-guide eller hade alla svaren på förhand. Om något så gick jag precis tvärtemot vad många "experter" säger att man bör göra. Jag visste bara att jag ville något annat – något friare, något mer kreativt.

Jag har alltid haft svårt för det klassiska "9-5-livet", och det oflexibla sättet att arbeta som anställd kändes som att jag satt fast i en struktur som inte var min. Det som drev mig var friheten att skapa något eget, och det är just den känslan jag vill dela med dig i min kurs "Våga satsa på din dröm – Starta eget".

Du behöver inte ha alla svar på förhand

En vanlig missuppfattning många har när de funderar på att starta eget är att man måste ha en tydlig affärsidé och en detaljerad plan för hur allt ska gå till. Jag tror att det är exakt där många fastnar. I min kurs vill jag visa dig att det inte finns något "rätt" eller "fel" sätt att starta företag på.

Jag har utformat kursen för att ge dig en tydlig struktur och verktyg, men jag vill också ge dig friheten att göra det på ditt eget sätt. Oavsett om du gillar att följa en plan steg för steg eller föredrar att hoppa in där det känns mest inspirerande för dig just nu – det finns ingen mall du måste passa in i.

Anpassa kursen efter dina behov

Min egen ADHD har gett mig insikter i hur viktigt det är att inte göra saker onödigt komplicerade. För mig handlar det om att ta små steg framåt, utan att fastna i detaljerna. Och det är precis det jag vill ge dig i kursen – en känsla av att du kan börja nu, även om du inte har alla svaren. Du behöver inte ha allt klart för att ta ditt första steg.

Oavsett om du är strukturerad och vill följa alla steg i ordning, eller om du är mer intuitiv och vill hoppa direkt till det som känns mest relevant – kursen är utformad för att passa dig, precis som du är.

Det här är din resa – och den är unik för dig

Du bestämmer tempot och vad du vill lägga fokus på. Det finns inga rätt eller fel, bara din egen väg framåt. Och om du känner dig osäker på var du ska börja, så är det helt okej. Det viktigaste är att du tar det första steget och börjar utforska vad som känns rätt för dig.

Jag ser fram emot att hjälpa dig på den resan, och jag hoppas att kursen kan vara den inspiration och det stöd du behöver för att våga satsa på din dröm.

Vill du läsa mer om kursen och ta ditt första steg? Kolla in länken här!

“If you don’t leap, you’ll never know what it’s like to fly.” – Guy Finley